Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skog och berg och vatten; men, helt visst,
hon genast fann sig narrad på sin väntan:
ty snart hon öfver hjessan slog ihop
de hvita händren och gaf till ett skri,
som gall utöfver höjderna och djupen.
Derefter sVann hon bort. Det sägs, att hon
blir sedd en enda gång hvart hundra’ år:
då timar alltid sedan något märkligt.
ALFRED.
Förunderligt! — Men vet du mer om henne?
HARALD.
Det föregifs, att hon står der i akt
att se, om ej bergtagne konung Astolf
ännu är stadd på länge väntad hemväg.
Af några tros, att qvinnan är hans mor;
de flesta tro likväl, att hon är Svanhvit.
ALFRED.
Aha! Prinsessan . ..
ASTOLF
rusar fram till Harald och lägger handen på hans mun.
Nog, min gubbe, nog!
Haralcl går förskräckt några steg bakliinges.
ALFRED
lialfhögt till Harald.
Var inte rädd! Han är så god som gull.
ASTOLF
lugnare.
Vän Harald, gå! Här är jag hemmavan,
och har bekanta, — äldre än ni gissar
Nu, stirra ej!
Klappar honom på axeln.
Fornforskare jag är,
och trifs i spökslott, och är sjelf. . .
Afbryter sig.
HARALD.
Ahå,
en yrkesbröder! Fägnar mig rätt mycket! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
