Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, denna sal är den, som var så ofta
min faders fristad undan spirans mödor;
i rummet ofvanföre blef jag född;
och min erinrings första blickar fästes
på er, som skymten än med matta drag
från tak och väggar, grofva freskobilder:
jagtstycken, riddarstrider, helga män
med biskopskräklor och med glorior!
Här stod min faders kronbeprydda länstol,
hvars stickning då var mål för min beundran;
der red jag ranka på hans ena knä,
och på hans andra hon — ack, hon, som multnat
inunder linden, der vår lekplats var!
Tyst! — Hvilken klang! — Nej! det var vindens
suck,
som på besök kom hit från sjön dernere . ..
Den kära trakten visst pånytt vill skådas,
och det från detta fönster, der hos henne
så mången stilla månskensqväll jag stod! —
J liknen er ännu, J gråa berg,
med evigt mörkgrön furuskog på hjessan!
J stån, liksom förblifna bakom tiden;
ty ingen vår förnyar, ingen höst
förhärjar er beklädnads dunkla färg,
och Skaparns sista konstverk, menniskan,
har än i dag ej börjat er bebygga.
J sträcken än åt öster ut den kedja,
på hvilken jag ifrån min jagt försvann . . .
Hur brann min håg, som barn, att ömsom se
hur, krökt åt norr, mot hafvets kust hon stupar,
och ömsom hvar hon i nordost tar slut, —
ett slut, som då ännu förborgadt var
för hvarje skytt, och tusen sagors hem!
Derför det sedan blef min lust att jaga
på fjällen der, som resa hufvudet
högt uppom växtens gräns och gömma foten
djupt nedom gränsen af all menskotid;
och ändtligen jag dref min jagt så långt,
Attcrboms Vikter. I. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
