Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till härrop stark du krummar dig och blänker;
men har du också rösten qvar? Låt höra!
Han sätter luren till munnen och blåser till.
Håll munnen, gamla malm! Yäck ej de döda!
Du gaf ett skall, som Heimdalls gjallarhorn.
Ja, tänkte jag det ej? Det börjar gå
bakom mig och jag hör en ton, ej olik
ett ijerran valdhornsljud, som dör. — Vid Gud!
det klingar ju som den der jägarvisan
om skjutna ungmön och som slöts så här:
»stå ej så blek! Se, vår lott är ju söt;
hårda bädd!»
EN MELODISK QVINNORÖST.
»Hulda bädd!»
Astolf vänder sig om och studsar häftigt tillbaka vid anblicken af Sr
an-hvits ande, som visar sig, omgifven af en gloria, på den motsatta
stenväggen.
SVANHVITS ANDE.
»Huru ljufligt att dö!»
ASTOLF
med darrande röst.
»I ditt sköt?»
SVANHVITS ANDE.
Nej, Astolf! i ett bättre sköt! Kom snart!
Hon försvinner. — Buller utanföre.
HARALD
instapplande, gör korstecken för sig.
I Guds den högstes namn! — Hvar är han? —
Utsträckt
i karmstoln, blek, med luren i sin hand —
helt styf—Gud hjelp’ oss! — Jo, han rör sig—
Herre!
Hur står det till?
ASTOLF
matt.
Rätt väl.
IIARALD.
Ett fägnebåd!
Fastän er uppsyn är en nyhvit handskes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
