- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
453

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som öfver lifvets känsla sällt förvånas.
Naturen vidrör lent, med smeksam hand,
mitt väsens strängar; forna drömgestalter
ånyo färgas upp och skaka bort
den vinterfrost, som dem så länge insvept.

J ljufva bländverk! Sjelfve gubben kan
ej motstå er; och en och annan stund
jag nödgas än inrymma åt ert samqväm . . .
Ack! att jag pröfvat re’n så mången gång,
hur J ett saligt ingenting blott ären!

Den nya våren brådskar, lik de förra;
bakefter mäta sommar, höst och vinter
sin vana kretsväg ut, alltmera trögt,
och vid hvart års förlopp är lifvets dryck,
som vårens trollstaf nyss till vin förbytte,
det samma dufna vatten som förut, —
blott med den skilnad, att man druckit sig
till hela två och femti’ veckor äldre!

Och likavisst — o skönhet! Ljusa fullhet
af skapelsens och lifvets bildningskällor!
hvem ville vid din blick ej vara till?

Hvem ville ej förgås vid dina bröst,
tillfyllest mätt af deras gudamjölk? —

Välan, du gamla hjerta! Om ock allt
försvinner, hvad du ägt; om nya tider
och nya menniskor och nya drömmar
omhvärfva dig: håll dock de äldsta fast, —
och i det minnet blomstra immerfort,
och skjut beständigt nya knoppar fram!

Likt gamla fruktträd, tätt af mossa höljda,
som dock af vårens anda värmas än, —
så sprid ännu omkring dig tusenfaldt
en vårlig sångarkänslas blomsterskörd!

Låt under dina blommor nöjet, hoppet
få vandra;-och när sträfva vindar sållat
dem ned på marken, gläds, att deras duk
gör stigen mindre skarp för qvalets fötter.

I begge fallen dofta de; och länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free