Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tår på tår till din barm sig stal, —
då hjelpte jag dig dem förjaga.
Hur lycklig jag var! En del blott af dig!
I mig bad din känsla till Herran;
och bönen, som brann i dig och i mig,
blef hörd i hans tröstrika fjerran.
Ack, mamma! Håll varmt om ditt barn ännu,
för verlden, den öppnade, kalla!
Och tryck det till dig så fast, som om du
i grafven det snart såge falla!
O, väf då med egen hand åt dess kropp
till svepning det hvitaste linne:
och sedan kom med! När dess öga slås opp,
det dig strax i himmelen finne!» —
»Mitt ljufvaste barn, hvi talar du så,
som skulle så brådt jag dig mista?» —
»Ack! Låt våra hjertan tillsammans slå,
att ock de tillsammans må brista!»
ASTOLF,
som emellertid inkommit på scenen och nalkas obemärkt.
Hur lik hon är Cäcilia i röst,
i blick och skepnad! Böjd så mildt, som dennas,
bär också hennes hals och nacke opp
det blonda hufvudet, och höjer så
mot himlens hvalf de tårbestänkta kinder.
Det är som bure öfver glatta vågor
en svan en daggig blommas lätta tyngd,
och rörde sig i simning med sin börda!
I hennes blickars fuktigt skära glans,
i hennes blida läppars purpurklyft
bor ock det samma ömma leende —
det leende, som sprids från sångens högtid
inom det innersta af hennes bröst. . .
Den hela varelsen tillsammans liknar
Ailerboms Dikter. I. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
