Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOL F.
Sä vet, att dessa öar åter blifvit
livad i begynnelsen de voro, en!
Ja: åter har ur oceanens vågor
det gamla sagolandet stigit opp,
fäst okändt än för nordens geografer;
och konung är jag der, och har till maka
den skönaste, den trognaste bland qvinnor.
FLORIO.
Hvad underting, o vän, berättar du?
ASTOLF.
Du tviflar?
FLORIO.
Nej! Du sjelf är giltig borgen
för dina ord.
ASTOLF.
O, kunde jag dithän
förflytta dig! Inom dess gränser knappt
man namnen vet af lidande och sorg;
ty fabel der är ålder, sjuklighet, —
och döden, lägrad som en orm kring stranden
på fjerran håll, ej nånsin dristar landa.
ALFRED.
Kors, i all verlden: fosterfar, vi be
den gode kungen att få resa med!
FLORIO.
Förtjusande du dessa öar målar,
och feiskt må klimatet vara der;
om ung jag vore, visst på sunnanfärd
jag följde dig. Men hvilken sällsam nyck,
att hit, en irrande fornkämpe lik,
så ensam draga på så vådligt ströftåg!
ASTOLF.
Jag ville pröfva egen kraftooch arm;
och nu är profvet gjordt! Anyo nu
jag hugnas vill af’ min gudinnas famn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
