Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmaning blottade de böjda hjessor
och knäppte sina händer hop till bön.
Men ack! När från den helgade metallen
de klara ljuden genomsummo luften,
och deras susning göt sig, lik en olja,
på böljesvallet af mitt vilda lif:
hvi var mitt vemod större, än min fröjd?
Väl mig! — Nu ilar menskoåret redan
ifrån sin vändpunkt utföre tillbaka:
men ej dervid, med jordens barn, jag längre
behöfver sucka: lif! O bländgestalt,
du lika svekfull, som förgänglig är! —
Väl mig! En särskild korad himlason,
jag vingar bär på evigt unga fötter,
och stöter snart, med dessas gudastyrka,
långt undan mig den tröga massans klot.
Ej mera dock jag kan — som förr — er glömma,
qvarlåtna jordbor! Dyrbar är mig nu
hvar tanke på er stränga pröfningslott.
Hur mycket godt dess frost har stängt i knoppen!
Men hädanefter skall min makas ö,
i jemn inverkan från sin blida värma,
bestråla edra dunkla sinnens rymd
med bild på bild af hennes skönsta syner;
och när min bön derom hon gladt beviljar,
jag så, kanske, skall blifva mindre ovärd
min lyckostjernas oerhörda gunst.
Ty öfver mig en gud har sig förbarmat,
hvars like ej bland alla gudar finnes;
för första gången h jer tat har bevekt
hans verldslag till ett undantag!
Ja! Snart
skall jag i hennes ögon åter speglas,
och re’n i denna natt föryngringskällan
ånyo läska mig, — att lycklig kärlek
så gränslös blifver, som den evighet,
hvars ingång han för trogna själar öppnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
