Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han rör sig, tror jag — Blicka opp! — Ack nej!
Ej ens den minsta ryckning märks. Ännu
jag fresta vill — Kan vårens egen ande
ej blåsa lif i dig, livem kan det då?
Han fortsätter ifrigt sina bemödanden.
Förgäfves! All min anda sjelf jag mister;
jag är så trött, att allting går omkring
i hvirflar, innanför och utanför!
Ej ens det finsta dun bland mina fjädrar
märks vifta, när det närmas till hans mun.
Kanske att. . . Hu! de stirra brustna på mig,
de förr så lysande, så vackra ögon!
Det hvita vända de så sällsamt ut —
Jag trycker dem ihop igen — Se så!
Kom i min famn, du bleka varelse,
halft ryslig nu, men likafullt mig kär!
Till vår prinsessa vill jag föra dig;
långt mera hon förmår, än jag: kanske . . .
Ack, hvad du annars gör oss sorg! Helt visst
jag då, på länge, blott en regnvind blir!
Han upplyfter kroppen.
Åtminstone skall ej din sköna skapnad
förbyta sig på vanligt menskosätt,
förrän till henne jag dig återburit —
Till henne? Alla himlar! Bör hon se
den älskade i sådant skick? — Dock ja!
Till hennes kärlek och till hennes visdom
antvardar jag den arme — resom då!
Han slår ut vingarne.
Min forne reskamrat! Jag nyss mig gladde
att andra gången få ditt sällskap dit,
till denna ö, hvars kust i månljus skymtar;
och nu jag får det — får det, ack! men huru?
Hvad har du blifvit? Och hvad skall du blifva?
Ger jorden eller himlen svar derpå?
Han flyger opp ocli utåt det månbeglansta hafvet, med arm nr ne lindnde
omkring Astolfs lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
