Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter eu paus, betraktande sitt perlband.
Mun sagt att drömmar äro strömmar. Sant
det är, på annat vis, än man det menar.
Jag har det pröfvat, alltse’n Astolf reste!
Den smärta, som vi röna såsom vakna,
den klappning, hvaraf då vårt hjerta häfves,
är matt, är trög, är ingenting mot den,
som under sömnen öfversvämmar oss
med hemska syners ångestfulla bildflod.
I slika drömmar strömmar allt vårt lif’,
liksom försmält till blott en elf af tårar;
hvar klippa, som medvetandet om dagen
begagna kan att bryta svallets fart,
den blir om natten sjelf en bölja blott,
uppå hvars spets inbillningen, den dunkla
sömngångerskan med storm och vågor brottas.
Dock händer någongång att detta skum
uppkastar, på det vakna lifvets kust,
gestalter, verkliga, varaktiga,
som hålla stånd för själens sjelfbesinning.
Så har det, till exempel, detta perlband
mig skänkt, som nu min hela tanke fjättrar!
Jag drömde sista natt att vid min bädd
min moder stod med aningsdystra blickar
och höll det i sin hand och lade det
uppå mitt täcke, se’n hon flera gånger
stum skakat öfver mig sitt krönta hufvud.
Förgäfves bjöd jag till att höja rösten
till spörsmål eller tack; då sade hon:
»var stilla! Ofta du ett tecken äskat
af de osynliga om Astolfs tillstånd;
tag derföre det smycke, jag dig gifver,
och nyttja det med vishet till sitt bruk!
Så länge perlorna på detta snöre
med lätthet af och an sig låta skjutas,
var viss att i din Astolf än alltjemt
det unga lifvets rörlighet far fort.
Men fästa de vid snöret sig så hårdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
