Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inen kinden ständigt pannans vaxfärg har,
och liljorna stå utan rosor qvar . . .
Dock, — om än skugga blott af sälla dagar,
förblif evärdligt deras minnesvård ;
och när jag ohörd vid din kista klagar,
bevittna stum, hur ödets lag är hård!
I detta rum, djupt under slottets grund,
jag vill bevaka dig, från stund till stund.
Blott ljils ifrån det skumma hvalfvets lampa,
blott ljud af steg, som mina fötter trampa
när sorgens gång förtyngcr mina fjät,
skall störa nattens tysta majestät!
Må dager hvälfvas eller mörker svalla
utöfver en åt qval beskärd natur, —
må denna ö i grus för Tiden falla:
min verld är här — och trygg är grafvens
Hon betraktar sitt perlband.
Slik lifsbrist vore «skenbar blott»? Och så
du skulle än en möjlig väckning spå, —
förhatliga orakel? — Bort! Blef lifvet
ej just åt mig till huldrik spridning gifvet?
Behöfde förr jag annat, än min blick,
att skapa vår af sielfva vinterns skick?
Bort?
Kastar bandet på golfvet.
Moder! Var den då så oförlåtlig,
den fröjd, att göra säll en jordisk man?
Var paradisets blomma så försåtlig,
att älven under den en huggorm rann?
Vänder sig åter till Astolf.
Hvi slök ej Intet, i sin svarta våg,
min födsels dag, och den, då dig jag såg?
En formlös droppe af dess hemska vatten,
hvi blef jag född till ljus, en börd af natten’
Hvi kan jag ej, hvad menniskor förmå, —
som de till tingens upphof återgå?
Hvi nekas mig mitt lif att öfverlåta
åt eld och mull, förspridt kring luftens loft?
mur.
?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
