Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon räcker dera handen till afsked. De trängas gråtande omkring henne,
knäfalla och kyssa hennes händer.
Blott inga ord! — Min bild på hvarje stig
ledsagar er! — Farväl! Jag vet, J minnens mig! —
De rusa fortviflade ut ur hvalfvet. En storm börjar gcnomdåna luften.
FELICIA
tillsluter ingången.
Nu öppnas aldrig denna dörr igen;
och ensam är jag, evigt, med min vän!
Farväl, o ö! Lef, om du kan, förutan
Felicia! — Din drottning kastar lutan,
som gaf dig lagar med sitt hulda spel! —
Du sköna allt, så skönt i hvarje del,
med dina solars, dina månars lågor,
med dina gröna stränder, blåa vågor,
med dina gyllne moln kring azurfält,
med dina sånguppfylda lunders tält,
med dina morgon-, dina afton-kinder,
så röda som de rosor, dem du binder
nu aldrig mer till krans åt mig, — Farväl,
natur! med all din prakt, med all din själ! —
Du sorl, som förr så gladt omkring mig lekte!
Du tystnad, som så ömt min hvila smekte!
Du — samklang mellan själar, mellan ting,
inom mig lika stämd som utomkring!
Farväl! Farväl! — Jag nu för er mig gömmer,
och smärtans kalk, som fordom glädjens, tömmer.
Ye mig! Långt djupare än den han är;
men till hans dryck man ock mig tid beskär!
I detta nu, som knappt en urknäpp rymmer,
der knoppas re’n årtusendens bekymmer.
De skola slå sin svarta blomma ut;
tilldess, natur! begråt med mig mitt slut, —
om det är slut, hvad evigt nödgas börja!
Odödlig är jag, att odödligt sörja.
J elementer, eld, luft, vatten, jord,
till edra andar bären afskedsord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
