- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
508

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är denna längtan, som ej här sig genomser
och derför skulle qväljas blott, om tidens hand
ej grepe sökarn innan fullt han tröttnat än
och förde honom till hans rätta spegelbild.

Om nu först anden, som inom hans innersta

satt gömd, står opp och kastar sin förklädning af,

hvi knorrar du, att dittills än hans återsken

i så bedräglig dager af din kärlek sågs,

att den hans afstånd tog för närhet? — Utan

rast

det sköna vexlar skapelser; hvarför? Det vill

i denna skiftning hinna skänka åt enhvar
en solskensblink af gudarnes lycksalighet!

Dock för att kunna kännas, ja än mera, för
att kunna älskas, dröjer det att blotta strax
ovansklighetens anlet; snart dess gloria
förtärde annars denna sköra sinneverld,
som knappt uthärdar dess besök, de flyktiga,
men får sin blomstertäckhet just deraf’, att hon
så kort får njuta och så länge sakna dem.

Igenom all naturen går en vällustgråt,
en smäktningssuck, en djup hänrycknings-klagosång,
och kärlekens gudinna ser, från år till år,

Adonis mördad falla; med hvar vår ändock

igen ur hennes minnedröm framstiger han,

likt förr solsmyckad, himlaskön och älskogsvarm.

Ja! Flyktig gäst, i stoftet är det eviga;

det rymmer från dig äfven ur din slutna famn:

men af sin tro får kärleken den gudakraft,

att han eröfrar åter hvad han älskat har,

och äger det i mera sann umgängelse,

än då en härmning af gestalt, en töckenhamn

sig lade tungt kring den begråtne älsklingen.

Som skugga blott, som färgad dunst, det högsta här
med dina sinnens njutningslust befryndar sig.

Höj derför upp ditt öga till den sierska,
som är din moder, ömma längtan! Fagra dikt,
som har inom dig hvarje sannings innehåll!

Om hon begagnar dödens hårda tungomål,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free