Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett djur kanske som förr förmådde dig,
Att af din plan ge mig förtroende?
När ni det vågade då var ni man;
Och om ni vågar mer så är ni ock
Så mycket mer en man. Ej tid, ej plats
Var funnen då till mig ni talte först;
Ni ville göra dem: de äro gjorda;
Men er de gjort till intet — Jäg var mor.
Jag vet hvad det vill säga till att älska
Det barn, som diende låg vid mitt bröst.
Jag ville, då det log emot min blick
Dock slitit bröstet från dess späda läpp
Och stött dess hjerna ut, i fall jag svurit.
Som ni har gjort.
Macbeth.
Men om det icke lyckas?
Lady Macbeth.
Ej lyckas! — Sätt ert mod på rätta stället
Och det skall lyckas. Låt blott Duncan somna.
(Och resans mödor skola förr än vanligt
Inbjuda sömnen) — hans två kammarherrar
Med vin och drycker skall jag så betvinga,
Att minnet, hjernans väktare, skall bli
Liksom en dunst och tankens läger likt
En öde plats: — då uti djurisk sömn,
De ligga dränkta, som i död, hvad kunna
Ej ni och jag då fritt verkställa med
Den obevakta Duncan, och med dessa
Hans öfverfyllda väktare, som skola
Uppbära skulden utaf detta mord?
Macbeth.
Föd mig ej döttrar! endast männer bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
