Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Macbeth. (till betjenten)
Säg till din fru, när som min drick är färdig
Så ringer hon åt mig — Gå du till sängs!
(Betjenten går.)
Är det en dolk, som jag der ser framför mig,
Med fästet mot min hand?—Kom låt mig ta dig!
Jag har dig ej och ser dig dock ännu.
Är du, förskväckeliga syn, ej fattlig
För känslan som för synen? — eller är du
En dolk i tanken blott, en skenbild endast
Utgående från hjernans feberhetta?
Jag ser dig än, och till din form så kroppslig,
Som denna jag här drar. —
Du visar mig den väg, som jag skall gå:
Ett sådant verktyg skulle jag just bruka..
Mitt öga är en narr bland mina sinnen,
Om det ej är mer värdt än alla: än
Jag ser dig — på ditt blad och fäste blod
Som icke var der förr. — Allt är blott sken.
Det är den blodiga förrättningen
Som träder så för ögat. — Nu naturen
Syns död på halfva jorden, onda drömmar
Sig smyga intill sömnens stilla bädd;
Nu börjar häxeri’t sitt fula verk,
Och bleka mordet, väckt af ulfvens tjut,
Som är dess skyltvakt, går förstulet fram
Med vidt utmätta röfvarsteg till målet,
Ett spöke likt _ Du säkra, fasta jord!
Hör ej min fot, hvad väg den tar, att ej
De stumma stenar sjelfva sammanklinga;
Och ropa hvad jag gör och bryta af
Den rysliga dödstystnad, som så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
