Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Macbeth.
O! full af skorpioner är min själ.
Du vet der, bästa hustru, Fleance och Banquo,
De lefva ännu
Lady Macbeth.
Men åt ingendera
Naturn gaf bref uppå odödlighet.
Macbeth.
Det är min tröst. Anfallas lcunna de.
Var då vid mod! Förr’n läderlappen börjat
Sin dystra flygt, och, mant af Hekate,
Nnttfjäriln, krupen ut ur trädets hålor,
Med sömnigt surrande till ro och dvala
Har qvällringt, skall en gerning vara gjord
Af ryslig art.
Lady Macbeth.
Hvad är, som dä skall ske?
Macbeth.
Var hellre utan skuld och utan vetlskap,
Min lilla du, tills öfver hvad, som skett,
Du klappar händren. — Nedstig blinda Natt
Hölj dagens milda, medlidsamma öga!
Och med en hlodig och osynlig hand
Utplåna, slit det tunga skuldebref,
Som gör mig blek. — Re’n ljuset skymmer, kråkan
I skogen söker sina kamerater.
Nu dagens glada barn nedsjunka, somna;
Men nattens redskap rusa på sitt rof.
Du undrar på mitt tal; men var du stilla.
Hvad som är börjadt med förräderi
Kan med illgerning blott fullbordadt bli.
Se så min vän! följ mig.
(gå.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
