Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den hederlige tappre Banquo reste
Försent. Fleance , om ni vill, har mördat honom
Fleance flydde — Man må icke fara sent —
Hvem kan väl fatta detta vilddjurssinne
Hos Malcolm och hos Donalbain, att mörda
En sådan mildrik far! Fördömda gerning!
Hur smärtade det Macbeth! Var han ej,
I helig vrede, strax beredd att döda
De begge syndarne, som sömn och drycker
Beröfvat sans. Var det ej ädelt gjordt?
Jo, klokt också! Det skulle ju uppretat
Hvarenda själ att höra männerna
Det neka. Såleds säger jag, han har
Ställt allt ting väl, och tänker, hade han
Blott innom lås och nyckel Duncans söner
(Som med Guds hjelp han aldrig får) de skulle
Få se hvad det har på sig till att döda
En far. Så skulle också Fleance — Men tyst!
För fria ords skull, och emedan han
Blef borta från tyrannens fest, är Macduff
I onåd — kan ni säga mig, hvar han
Nu vistas? —
Lorden.
Malcolm , Duncans son,
Hvars ärfda värdighet Tyrannen röfvat,
Är flydd till Englands hof och emottagen
Utaf den fromma Eduard så mildt,
Att lyckans ogunst höjer blott den vördnad
Som egnas bör hans börd. Dit har ock Macbeth
Begifvit sig, att be den hel’ga kungen
Upväcka till vår hjelp den tappre Seiward
Att, understödda så, och med Guds skydd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
