Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V. Scenen.
Dunsinan. Inom borgen.
Macbeth, Seyton, Soldater, med spel
och flygande fanor.
Macbeth.
Häng våra fanor ut framöfver muren.
Man ropar jemt: de komma! — Borgens fasthet
Kan le åt en belägring. Låt dem ligga
Framför den, till dess sjukdom eller hunger
Gör ända på dem. Droge de ej styrka
Af våra egna undersåter, skulle
Vi hafva mött dem skägg mot skägg och sände
Dem nesligt hem igen.
(qvinnoskri innanföre.)
Hvad är för buller?
Seyton.
Det är ett skri af qvinnorna, min kung.
(går.)
Macbeth.
Jag nästan glömt urat hur fruktan smakar.
Det var en tid det gick mig kallt i själen
Att höra ufven skrika, då mitt hår,
Vid en förskräcklig saga, reste sig,
Som vore lif deri. Nu har jag sutit
Till bords med spöken, fasan är förtrolig
Med mina tankar, och jag räds ej mer.
Hvarför var skriket?
(till Seyton, som återkommer.)
Seyton.
Drottningen är död.
Macbeth.
Hon skulle dött en’ annan gång, — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
