Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika så lagbundet i språkets värld som i naturens rike. Och
det att vi ej kunna lagbinda alla företeelser vare sig i den
fysiska eller den psykiska världen, det behöfver ej bevisa
annat, än att vi ej fattat och förstått dem eller att vi äro
så okunniga, att det är så oändligt litet vi verkligen veta
och så oändligt mycket, hvarom vi alls intet veta. — Det lilla
vi veta om förändringarna i språkets värld visar också
otvetydigt på, att äfven där råder den strängaste lagbundenhet och
vi äro därför i fullaste måtto berättigade att tala om lagarna
för språkets förändringar.
Språket var — sade vi — en af människan småningom
förvärfvad färdighet, hvilken refererar sig både till
hennes fysiska och hennes psykiska natur. Eller det är som
människan själf både själ och kropp, kraft och materia —
hur man vill säga — och är således till sitt väsen tvåsidigt.
Betrakta vi först språket såsom något kroppsligt,
materiellt, så måste de förändringar det från denna synpunkt är
underkastadt bestå i förändringar i själfva språkljuden,
alldenstund ljud — d. v. s. hörbara vibrationer i en eller annan
materia — utgöra det virke, hvaraf språket är timradt. Och
detta virke förändras under tidernas lopp likasom allt annat.
Med andra ord: ett språkljud kan af en eller annan
anledning antingen direkt utbytas mot eller ock småningom öfvergå
till ett annat, i hvilket fall det sålunda försiggår en ljudöfvergång.
Orsakerna till denna öfvergång kunna väl vara af olika
natur, men i allmänhet torde man få förutsätta, att densamma
är en följd af dels en ursprunglig olikhet i själfva
talorganens beskaffenhet hos olika individer (till ex. barnet gentemot
föräldrarna, infödingen gentemot utländingen), dels ock af
en småningom försiggående fysisk förändring hos en och
samma individs talorgan, så att ett ljud faller sig
bekvämare att frambringa än ett annat och att därför detta
senare träder i det förras ställe. Såsom reflexer af rent
kroppsliga olikheter eller förändringar böra då dessa
ljudöfvergångar ske alldeles oberoende af viljan och medvetandet och
således inträffa med en naturlags naturnödvändiga
regelmässighet, hvadan hvarje undantag från desamma måste
tänkas bero på, att de i sin verksamhet af en eller annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
