Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta i sin tur af det gr. dakry. Men då komma vi äfven
till den slutsatsen, att också det fr. larme och det sv. tår,
hvilkas betydelse visserligen ännu är densamma, men
hvilkas ljudlikhet är nästan ingen — att också dessa runnit
ur samma källa. Mångfaldiga sådana skenbara underverk
kunna ljudlagarna åstadkomma och ett ords ljudmassa kan
således verkligen genom dem varda ända till fullkomlig
oigenkänlighet förvandlad.
Då ljudlagarna enligt ofvan anförda definition af termen
äro oberoende af viljan och medvetandet, verka således så att
säga fullkomligt automatiskt, följer ock häraf, att de ej taga den
minsta hänsyn till ordens betydelse. De genera sig därför
ej heller det minsta för att i afseende på ljuden särskilja
de mest närbesläktade ord, såsom till ex. nom. och gen. af ett
och samma substantiv. Ljudförbindelsen gs öfvergår i sv.
till ks (x) och gen. af dag och väg borde således heta dax
och väx och så uttalas äfven dessa gen. i de adverbiella
uttrycken: »hur dags var det?», »hur bär det till vägs?» Men
det är endast i denna adverbiella användning dessa gen. så
heta. Såsom verkligt kända gen. af dag och väg heta de
dags och vägs, till ex. en dags eller en vägs längd. I förra
fallet äro de nämligen i viss mån lossade från sitt psykiska
sammanhang med dag och väg, i senare fallet uppfattas de
åter ögonblickligt såsom blotta böjningsformer af dessa ord
och associeras därför omedelbart med dem.
Efter lång vokal förlänges eller, om man så hellre vill,
fördubblas under vissa betingelser en ändelsekonsonant. Så
till ex. fri — fritt, ny — nytt (jämför vis — vist, skön —
skönt). Sak samma är det med den genitiva ändelsen -s,
hvadan ock den ljudlagsenliga gen. af sjö heter sjöss. Denna
form lefver kvar i det adverbiella talesättet ’fara till sjöss’,
men såsom känd gen. heter den sjös, t. ex. en sjös djup etc.
För att ytterligare belysa, huru ljudlagarna, när de äro
riktigt i tagen, kunna gifva de mest närstående böjningsformer
af samma ord ett synnerligen olika utseende, må
slutligen följande exempel anföras. Adjektivet ung heter på
got. juggs (uttalas jungs) i positiv, men i komparativ juhiza[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
