Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Associationslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flexioner som smaka — smok, sudda — sadd för att ej tala
om det onekligen något barbariska lyckas — lacks.
Ett böjningsskemas attraktionskraft beror nämligen ej
allenast på, huru många ord, som representera detsamma,
utan i än högre grad på, huru ofta de brukas. Eller med
andra ord: vi få härvidlag ej blott räkna, utan äfven väga
orden. Och därför kan det också någon gång hända, att en
synnerligen fåtaligt företrädd böjningstyp kan förvärfva sig
en eller annan anhängare, ifall nämligen de dithörande orden
äro mycket vanliga. Ty hvarje analogibildning kan i viss mån
sägas bero på en relativ glömska. Man kommer ej i hastigheten
så riktigt noga ihåg, huru det eller det ordet flekteras.
Vårt språkminne är som ett mjukt vax, i ytterligaste grad
känsligt för hvarje det svagaste intryck. Men lika lätt som
detta inpräglas, lika lätt utplånas det äfven. Därför är det
ock helt naturligt, att de mera talrikt representerade
böjningstyperna djupare intryckas i minnet än de mera fåtaligt
företrädda; men skulle dessa utgöras af synnerligen vanliga
ord, hvilka vi dagligen och stundligen använda, så varda
dessa genom detta oupphörligt upprepade intryckande så
djupt inpräglade, att vi aldrig hinna glömma dem. Därför
äro äfven de allra vanligaste, de i det lefvande talet allra
oftast förekommande orden såsom pronomina, hjälpverb,
räkneord etc. de, som äro minst analogiskt ombildade, d. v. s.
de från den modärna grammatikens synpunkt mest
oregelbundna, ehuru de väl från den historiska grammatikens
synpunkt kunna vara lika så regelmässiga. Och emedan vi till
följd häraf beträffande dessa sakna alla anknytningspunkter
för minnet, ej rörande dessa kunna finna någon Ariadne-tråd
i idé-associationernas labyrint, måste vi vid inlärandet af hvarje
nytt språk underkasta oss det obehaget att lära oss dessa utantill.
Analogibildningarna bero nämligen — om vi se närmare
efter — ej blott på en tillfällig glömska af ordens yttre
former, utan den djupare grunden till desamma är som sagdt
just idé-associationerna. Det är dessa, som spinna de röda
trådar, som dels sammanhålla orden med hvarandra, dels
draga dem än hit och än dit liksom liflösa marionetter,
hvilket äfven dessa döda ljudhopningar i själfva verket äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
