- Project Runeberg -  Grunddragen af modersmålets historia /
31

(1898) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkens indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det må emellertid förhålla sig härmed hur som helst.
Vi nöja oss med att konstatera, det vi tills vidare
åtminstone ej kunna återföra alla språk till ett och samma urspråk.

Med det nu sagda ha vi egentligen förutsatt som en
själfklar sak, att alla de språk, som kunna bevisas vara med
hvarandra besläktade, måste härstamma från ett gemensamt
grundspråk. Men att så äfven verkligen måste vara, torde
kanske i alla fall behöfva med några ord närmare belysas.
Studera vi två med hvarandra befryndade språks historia
och varsna, att ju äldre minnesmärken af desamma vi
undersöka, det visar sig en allt större och större likhet dem
emellan, drifvas vi nödvändigt till den slutsatsen, att om vi
kunde följa dem tillbaka under deras förhistoriska och
förlitterära utvecklingsskeden, måste vi till sist komma till den
punkt, där de sammanträffa, d. v. s. till deras gemensamma
urspråk. Denna slutsats är i själfva verket lika
bindande som den allbekanta satsen, att två konvergerande
linier måste kunna utdragas till den punkt, där de träffas.
Men icke dess mindre föreligger här emellertid en stor
skillnad. Matematikern kan nämligen med absolut säkerhet
bestämma denna punkt, ty han rör sig blott med abstrakta,
räta linier. Språken äro under sin oupphörliga
förändringsprocess oafbrutet utsatta för tusenfaldiga rubbningar och
deras så att säga konkreta utvecklingslinier äro därför icke
raka, utan synnerligen krokiga. Språkforskaren kan till följd
häraf blott uppdraga dessa liniers allmänna riktning och
således ej exakt angifva den punkt, där de måste träffas, utan
endast den större eller mindre yta, inom hvars utlinier
denna punkt någonstädes måste ligga. Och när han därför
uppkonstruerar ett förloradt urspråk, måste detta varda ej
blott en teoretisk utan ock en hypotetisk fiktion. Dessa af
honom gjorda grundformer kunna alltså aldrig varda annat
än mer eller mindre sannolika. När språkvetenskapsmannen
således uppdrager grunddragen af ett sådant i verkligheten
förloradt och endast genom regressiva slutledningar
konstrueradt urspråk, gör han ungefär detsamma, som geologen,
när denne tecknar konturerna till ett landskap från något
af jordens forna utvecklingsskeden, såsom till ex. en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:23:22 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/madermal/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free