Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De skilda språkstammarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mellersta Afrika upptager ett lika så hvitt — eller svart —
tomrum på den språkliga som på den geografiska kartan.
Nämna vi också de s. k. hottentott-språken i
sydligaste Afrika, hvilka äro särskildt egendomliga genom sina
medelst luftens indragning frambringade smack-ljud, kunna
vi vara något så när färdiga med denna äfven från språklig
synpunkt kanske mörkaste världsdelen.
Vända vi oss därpå till den Nya världen, är det så
godt att först som sist erkänna, att denna ännu är allt för
ny för att vi åtminstone beträffande dess språkliga
förhållanden skulle där kunna känna oss hemmastadda. De
inhemska amerikanska språken tyckas nämligen böra
indelas i flera skilda språkstammar.
Längst i norr påträffa vi eskimåernas mycket mångstafviga,
men för våra öron ej just så vidare välljudande tungomål.
Än mera mångstafviga och på visst sätt öfverdrifvet
böjningsrika äro de synnerligen mångtaliga egentliga
indianspråken, hvilka äro genom sin nära nog outsinliga
flexionsförmåga förmodligen de mest formrika språk i världen.
Från kulturell synpunkt åtminstone bilda språken i
Mejiko, Central-Amerika, Peru etc. en egen grupp. Dessa,
stundom kallade de toltekiska eller aztekiska språken, äro
nämligen den Nya världens forntida kulturspråk, hvilka
talats och ännu talas af de folk, som skapat den från många
synpunkter höga odling, hvilken slog med häpnad de spanske
eröfrarna och hvars storartade minnesmärken allt fortfarande
väcka häfdatecknarens och fornforskarens undran.
Medgifva vi äfven, att vi i det hela föga veta om de
språk, som talas af Australiens nu utdöende urinnevånare,
kunna vi efter denna lilla öfversikt återvända till vår egen
världsdel.
Innan vi öfvergå till vår egen språkstam — den
indo-europeiska — måste vi emellertid omnämna det
besynnerliga baskiska språket, som talas i hörnet af Biskayaviken
kring Pyrenéerna och hvilket tycks stå alldeles isoleradt i
språkens mångskiftande värld. Måhända är detta lilla folk
sista kvarlefvan af en västra Europas urbefolkning, som flytt
upp och gömt sig i Pyrenéernas otillgängliga bergstrakter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
