Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den indo-europeiska språkstammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nypersiskan, hvars synnerligen rika litteratur är en af de främsta
i världen. Dess storhetstid börjar med Ferdusis stora
hjältedikt Shah-name (’Konunga-boken’), hvari denne
’Österlandets Homeros’ skildrar den persiska konungasagan. Efter
Ferdusi, som lefde omkr. 1000 e. Kr., följer en hel rad af
stora skalder och den största bland dessa är Hafiz († 1388),
’rosornas och kärlekens skald’, ’Österlandets Anakreon’, som
han af en beundrande samtid och eftervärld kallats, en af
de yppersta skalder litteraturhistorien vet att omtala. Med
Hafiz’ efterföljare Dsjami († 1492) är Persiens litterära
storhetstid afslutad och efter hans tid är den persiska
litteraturen ej af någon vidare betydelse. Det nypersiska språket
torde för närvarande talas af omkr. 10 millioner.
2) Den armeniska familjen utgöres af de språk
som talats och talas i Armenien. Vi skilja mellan
fornarmeniska och ny-armeniska, hvilka språk i många hänseenden
äro mycket olika. Armeniskan är från språklig synpunkt
speciellt intressant, därför att den bildar en öfvergångsform
mellan den asiatiska och den europeiska gruppen af de
indo-europeiska språken. Någon betydande litteratur på
armeniska ha vi ej att nämna.
Öfvergå vi därpå till Europa, märka vi först
3) Den grekiska familjen. När det helleniska folket
först omtalas i historien, var det grekiska språket inskränkt
till det forntida Hellas, öarna i Egeiska hafvet samt mindre
Asiens väst-kust. Men därigenom att hellenerna med sina
kolonier så att säga kantade Medelhafvets och Svarta hafvets
stränder, utbredde sig det grekiska språket småningom vida
öfver sitt ursprungliga område. Forngrekiskan sönderfaller
i en mångfald dialekter, bland hvilka må nämnas den
aioliska, den doriska och den joniska gruppen.[1] Den
mångsidiga, rika fornhelleniska litteraturen torde vara allt för
känd, för att vi här skulle behöfva uppehålla oss vid
densamma. Eftersom Atén omsider blef brännpunkten för hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
