Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den germanska språkfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörande folkens äldsta kända hemland var i det hela södra och
västra Tyskland mellan floderna Elbe och Rhen.
Bland de västgerm. folken — om vi gå från norr till
söder — nämna vi först:
Jutarna i Jutland samt Anglerna i
Schleswig-Holstein.
Söder om dessa bodde Saxarna omkring Elbes nedre
lopp.
Från slutet af 300-talet till slutet af 500-talet utvandrade
en del af dessa folk till Brittanien samt underkufvade och till
stor del utrotade detta lands keltiska befolkning i östra
hälften af nuvarande England och Skottland. Eftersom
hufvudmassan af dessa vikingar — ty så kunna vi med allt skäl
kalla dem — utgjordes af Angler och Saxare, blefvo dessa
germaner snart med ett gemensamt namn kallade
Angelsaxare. Deras språk — angelsaxiska eller fornengelska — är
såväl från språklig som litterär synpunkt af synnerlig vikt.
Den i många hänseenden rika angelsaxiska litteraturen är
nämligen näst den gotiska den äldsta germanska litteratur som
bevarats, ity att dess tidigaste minnesmärken gå tillbaka
ända till slutet af 600-talet e. Kr., och såväl i afseende på
innehåll som omfång är endast den till tiden långt senare
isländska litteraturen inom den forngermanska världen
densamma öfverlägsen. Bland de många värdefulla arbeten på
angelsaxiska, som bevarats till vår tid, är den episka dikten
Beowulf ovedersägligt det förnämsta, ty denna hjältedikt är
det enda fullödiga och relativt fullständiga forngermanska
epos vi ega.
Under Vikingatiden, särskildt under 900-talet, voro östra
England och Skottland utsatta för ständiga anfall af nordiska,
speciellt danska vikingar, hvilka slutligen ock gjorde sig till
härskare öfver England. Men härigenom blef äfven angelsaxiska
språket utsatt för ett ej obetydligt nordiskt inflytande.
Efter Wilhelm Eröfrarens seger vid Hastings blef det
— som ofvan anförts — dessutom öfversvämmadt af franska
lånord och först på 1200-talet kunna dessa skilda element,
det så att säga angelsaxiska grundämnet och de nordiska
och franska yttre färgämnena, anses ha sammansmält till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
