Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nordiska språkgrenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danica anför en mängd sagor och sånger, alla tyvärr af
honom omskrifna på Ciceros frasrika blomsterspråk, under det
att de sannolikt lika enkelt som storslaget sköna forndanska
originalen, hvilka ännu på hans tid lefde på folkets läppar,
för länge sedan för alltid förstummats.
Under den äldsta tiden var skillnaden mellan svenska
och danska mycket ringa, men från och med 1300-talet
börja dessa systerspråk allt mer skilja sig från hvarandra.
Den kanske mest i ögonen fallande olikheten — att
samnordiskt p, t och k i inljud och slutljud efter vokal i da.
öfvergå till b, d och g (till ex. sv. gripa — grep, äta —
åt, ryka — rök = da. gribe — greb, æde — åd, ryge —
røg,) — visar sig redan på 1300-talet, ja delvis redan
hos Saxo.
Med Reformationen inträder den nydanska perioden,
hvilken fortfar än i dag. De största namnen i den äldre
nydanska litteraturen äro den store psalmdiktaren Tomas
Kingo på 1600-talet och den än större lustspelsförfattaren,
norrmannen Ludvig Holberg i början på 1700-talet. Den
rika modärna danska litteraturen torde vara så känd, att vi
här kunna förbigå densamma.
Danskan har småningom utbildat sig till det mest
modärna af alla nord. språk. Genom att ett (reduceradt) e är
den stående vokalen i alla ändelser (jämför till ex. sv.
kastar = da. kaster, sv. gator = da. gader, sv. afton = da.
aften), genom att en mängd böjningsändelser antingen
bortfallit eller sammanfallit (jämför till ex. sv. jag tog — vi
togo = da. jeg tog — vi tog, sv. drake — drakar = da.
drage — drager, sv. gata — gator = da. gade — gader etc.)
o. s. v. är danskan nämligen det mest flexionslösa af de
nordiska språken.
När Norge vid Reformationens början underlades
Danmark, blef danskan ej blott det officiella litteraturspråket,
utan snart äfven det bildade talspråket i Norge, men
alltjämt uttaladt — om vi så få uttrycka oss — med norsk
tunga. Härur har utbildat sig den s. k. dansk-norskan, som
i det hela kan karaktäriseras såsom danska med norsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
