Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språket, äro, som vi se, flera åtminstone delvis affattade i
metrisk form. Vi ha med flit utvalt några sådana för att visa,
att under runtiden det äfven i vårt land funnits en
allittererande diktning. Men ehuru våra metriska runinskrifter äro
ganska talrika, bevisa de dock i det hela endast det, att
under runperioden i Sverige det funnits en till formen med
de isl. eddakvädena öfverensstämmande diktning, icke mera,
ty i allmänhet ha dessa runvärser ej något vidare poetiskt
värde. Några undantag finnas visserligen, såsom den ofvan
anförda strofen på Rökstenen, men många äro de ej. Skulle
Bugges nyss nämnda gissning, att namnet þiaurikR på
densamma syftar på Theodorik den store, visa sig vara
riktig, förelåge naturligtvis härmed ett bevis för, att
Didrikssagan varit känd i vårt land, för hvilket antagande
äfven andra omständigheter tala. Måhända har ock Sigurdssagan
varit föremål för en poetisk behandling af någon
fornsvensk skald. Att densamma varit känd i Sverige, veta
vi nämligen med visshet, ty på ett par runstenar i
Södermanland ega vi några visserligen mycket otympliga, men
ock mycket intressanta afbildningar af det spännande
ögonblicket, då Sigurd dräper Fafner. Och kanske ha äfven
andra forngerm. och fornnord. sagohjältar varit bekanta och
besjungna i vårt land. Den nyss omnämnde Adam af Bremen
berättar, att vid offerfesterna i Uppsala tempel föredrogos
hedniska, osedliga dikter. Med tanken på den verkligt
råa och hädiska cynism, som möter oss i till ex. Loketrätan
i den poetiska Eddan, behöfva vi ej antaga, att detta
den gode biskopens stränga omdöme endast beror på kristen
intolerans och asketism. Tillägga vi, att flera af våra
folkvisor tyckas förutsätta såsom grundtyper stafrimmade
kväden, torde vi få erkänna, att åtskilligt tyder på, att det
äfven hos oss under forntiden funnits en poetisk litteratur
till byggnad och karaktär sannolikt mycket närstående de
isl. eddasångerna, om det än vore förmätet att antaga, att
den i skönhet kunnat mäta sig med dessa.
Vi kunna i samband härmed påpeka, att vi ej blott i
våra landskapslagar, hvilka delvis torde affattats på denna
tid, ehuru de i den form de åt oss bevarats tillhöra följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
