Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven före l och n utvecklades senare en sådan
svarabhaktivokal till ex. isl. fugl > fsv. fughil (fågel), isl. vatn >
nsv. vatten etc.
Det är som sagdt svårt att exakt bestämma tiden för
denna svarabhaktivokals utveckling och vi säga därför blott,
att lika främmande som den är för våra runinskrifter, lika
vanlig är den i vår äldsta verkliga litteratur, i våra
landskapslagar.
Anm. Än i dag torde vi litet hvar — äfven om vi äro fullkomligt
utan all språkhistorisk underbyggnad — kunna höra, huruvida vi ha att
göra med en dylik svarabhaktivokal eller icke. Vi behöfva till ex. blott
jämföra den olika accentuationen i adj. saker (= skyldig isl. sekr) och
plur. saker (= isl. saker) eller fågel (= isl. fugl) och kittel ( = isl.
ketell) o. s. v.
Under denna öfvergångstid tyckes äfven bruket af
slutartikeln blifva mera allmänt. Till följd af källornas
torftighet är det också i detta fall svårt att närmare bestämma
tidpunkten, men som ett belysande exempel vilja vi påpeka,
att i det lilla korta tillägget till den äldre Västgötalagen,
den nyss omnämnda Biskop Brynjulfs stadga, förekommer
slutartikeln lika många gånger som i hela den föregående
långt större egentliga lagen; och man kan måhända därför
vara berättigad att antaga, det densamma först under
medlet af 1200-talet blifvit mera allmänt bruklig. Denna
slutartikel är intet annat än ett ursprungligen själfständigt
demonstrativt pronomen, hvilket ock i isländskan kvarlefver
såsom själfständigt ord, till ex. ’Olåfr enn helge’ (= Olof
den helige), ’Helga en fagra’ (= Helga den fagra), ’Vinland
et góða’ (= Vinland det goda), men hvilket småningom
efterhängts och efter hand hopsmält med det föregående
substantivet. Ännu i de äldsta isländska handskrifterna
förekommer detta pronomen äfven efter sitt substantiv såsom
själfständigt, men snart hopflyter det med detsamma till ett
ord och dess former blifva på samma gång allt mer
hopkrympta och reducerade. Härigenom öppnar sig ånyo en
stor klyfta mellan de nord. och västgerm. språken, ty denna
’slutartikel’ är för de senare fullkomligt främmande. Vi
nämna nu blott, att under denna tid hopväxer slutartikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
