Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var under Folkungatiden, som vårt land först kom
i närmare kulturell beröring med det öfriga Europa.
Munkväsendet infördes visserligen redan under föregående
tidsskede och våra äldsta kloster såsom Alvastra och
Varnhem grundades redan i förra hälften af 1100-talet. Men det
var egentligen först på kyrkomötet i Skenninge 1248, som
den katolska kyrkan ordnades och den katolska hierarkien
infördes i Sverige. Och det var vidare först ett par
decennier senare — vid Magnus Ladulås’ praktfulla hof —, som
det medeltida Europas nu redan i sitt nedgående stadda
riddarlif gjorde sitt intåg i vårt land. Vi kunna här ej
uppehålla oss vid de många politiska, sociala och kulturella
förändringar, som häraf blefvo en följd, — huru ’fädrens rena
seder’, en ofta nog lika vacker som tom omskrifning för
ett lika rått som naivt barbari, allt mera fingo vika undan
för nya, vidgade vyer, bättre och lyckligare samhällsförhållanden.
Vi vilja blott påpeka, att på grund häraf måste
äfven språket, särskildt med hänsyn till dess ordförråd,
undergå en ganska stor förändring. Det är ett oundvikligt
och ständigt upprepadt faktum, att äfven den så att säga
språkliga floran med stigande och rikare kultur allt mer
förändrar sig. De forna, läkekunnige munkarna införde i vårt
land en hel mängd växter, hvilka under tidernas lopp så
acklimatiserat sig och förvildat sig, att vi med en viss rätt
nu kunna räkna dem till vår inhemska flora. Och på
samma sätt äro nu de ganska talrika lånord, hvilka redan visa
sig under Folkungatiden, så naturaliserade, ha för så länge
sedan förvärfvat sig medborgarrätt i vårt språk, att vi nu
knappast längre kunna varsna deras främmande börd.
Det är, som ofvan framhållits, ofta svårt att i detalj
afgöra, huruvida dessa nu först uppträdande lånord redan
(delvis åtminstone) inlånats under föregående period eller icke.
Vi vilja därför nu blott anföra några flera i denna tids
urkunder förekommande främlingar och tillfoga endast den
anmärkningen, att, ehuru deras antal visserligen ständigt
ökas, kan dock språket i det hela ej än beskyllas för att ha
lånat mer än hvad det verkligen varit tvunget till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
