Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkande för runtiden och delvis ännu afspeglade sig i vår
litteratur under närmast föregående tidehvarf. Och trots
den ofvan antydda oredan i böjningarna och konstruktionerna,
trots alla de många främmande utväxterna, som nu
inväxa i vårt modersmål, varder dock skriftspråket under
detta skede allt mera fixeradt och ensartadt, hvartill ej litet
bidrager, att Vadstena kloster under denna period blifver,
som sagdt, ej blott en brännpunkt för hela Sverige, utan i
viss mån äfven för hela Nordens litterära lif. Detta nu allt
mer utbildade riksspråk undergår visserligen åtskilliga,
ganska betydande förändringar under den sociala och andliga
revolution, vi kalla för Reformationen, men krafvet på ett
för hela vårt folk gemensamt litteraturspråk är redan nu ej
allenast vaket och väckt, utan äfven i det hela taget
tillfredsstäldt.
Denna period kan från många synpukter sägas vara
nysvenskans födelsetid, under hvilken de forna böjningsbanden
och satsfogningarna slitas sönder och språket allt mer och
mer förlorar sin gamla, syntetiska karaktär och småningom
erhåller sitt modärna, analytiska skäplynne. Det torde ej
heller vara allt för öfverdrifvet att påstå, att vid slutet af
detta tidehvarf — om vi i litteraturen vilja läsa både bakom
och mellan raderna — det lefvande, oreflekterade umgängesspråket
i stort sedt redan var ganska lika vårt nuvarande
hvardagsspråk.
***
Väl är denna period så i historiskt som — på anförda
grunder — äfven i språkligt hänseende af stort intresse,
men från litterär synpunkt är den ganska torftig och mager.
Detta gäller visserligen ej så mycket beträffande dess
omfång, men så mycket mera med hänsyn till dess innehåll.
Det är sannolikt ganska litet af vår medeltidslitteratur,
som blifvit bevaradt. Liksom våra runurkunder ha ock
våra gamla handskrifter blifvit behandlade på ett föga
varsamt sätt. Den store Gustaf Vasa var ingalunda så stor, att
han hade någon blick för det värde, hvarje forntidsminne på
visst sätt kan sägas ega, och hans legoknektar fingo därför
ock fara fram som sannskyldiga vandaler i de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
