- Project Runeberg -  Grunddragen af modersmålets historia /
132

(1898) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträffat, ja, spår af densamma varsnas redan omkr. 1350.
Härigenom riktas vårt modersmål med ett nytt språkljud,
nämligen å-ljudet. Men som det alltid dröjer en rundlig
tid, innan det nya varder erkändt och aktadt, förflyter det
ock ett sekel, innan bokstafven å visar sig i skrift och tryck,
det senare först 1526. Därför är det också ganska
vanskligt att i detalj kunna bestäm dt afgöra, när denna
öfvergång mera allmänt skett, men då man ej sällan redan före
1400 får se ett o, där man väntar sig ett a, tyder detta
otvifvelaktigt på, att redan på denna tid denna ljudöfvergång
varit tämligen allmänt genomförd. Att däremot ända
till slutet af denna period å-ljudet i regeln betecknas med
a, betyder naturligtvis intet. Ty i sådana fall som detta är
det ej den konventionella, artificiella ’rättstafningen’ —
d. v. s. regeln — utan den naturliga, oreflekterade
’pigstafningen’ — d. v. s. undantagen — som är bevisande.
Såsom exempel på denna ljudförändring anföra vi ar (= isl.
ár) > år, lata (= isl. láta) > låta, mani (= isl. máne)
> måne, tar (= isl. tár) > tår, sa (= isl. sá) > etc. etc.

Eftersom ett urn. kort a redan förut förlängts före
konsonantförbindelserna , ng och ld (för så vidt denna
sistnämnda ej uppkommit genom bortfall af en mellanstående
vokal) — på hvilken förlängning våra gamla landskapslagar
genom en ej sällan förekommande dubbelskrifning af
vokalen lemna ojäfaktiga bevis —, få vi äfven före dessa
konsonantförbindelser i stället för ett kort a ett långt å,
hvilket dock sedermera i vissa fall förkortats. Så till ex.
garþer (= isl. garðr) > gård, varþa (= isl. varda) > vårda,
langer (= isl. langr) > lång, ganga (= isl. ganga) > ’gånga
halda (= isl. halda) > hålla, vald (= isl. vald) > våld[1]
etc. etc. Under vissa betingelser ha vi ock samma öfvergång
af långt a till (kort) å före nd, till ex. stand (= isl. stand)
> stånd, vandi (= isl. vande) > vånda, men däremot land
(= isl. land) = land etc. etc.

I vårt närmast besläktade systerspråk, danskan, gälla i
det hela samma ljudlagar, men dock med det viktiga



[1] Vi vidröra ej här frågan om assimilationen af (urn. > fsv.
ld > ll, utan konstatera endast, att densamma ibland inträdt, ibland icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/madermal/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free