- Project Runeberg -  Grunddragen af modersmålets historia /
134

(1898) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudtonig ställning vi få lång vokal + kort konsonant, i icke
hufvudtonig ställning åter kort vokal + lång konsonant.
Så till ex.:

fsv. bröt (= brott) > broot, men fridhbrott, fsv. dropi
(= droppe) > droope, men blodhsdroppe, fsv. klasi ( = klase)
> klaase, men vinhlasse o. s. v. Genom ömsesidig
association har emellertid denna ljudlagsenliga fördelning snart
blifvit grumlad och vi ha därför nu å ena sidan droppe, å
andra sidan drufklase etc. Härigenom förklaras ock
differensen mellan till ex. sv. droppe och da. draabe, sv. flotte
(timmerflotte) och da. flaade o. s. v.[1] Ehuru, af helt
naturliga skäl, i den skrifna litteraturen ej så vidare synlig, är
dock denna förändring en af de allra mest genomgripande,
som vårt språk under sitt tusenåriga lif varit underkastadt.
Den har, huru litet den än märkes i skriften, gräft en djup
graf mellan vårt forna och vårt moderna språk och vållat
en fullkomlig omhvälfning i vårt modersmåls
kvantitetsförhållanden.

Under 1400-talet öfvergår vidare det forna þ-ljudet till
t-ljud, hvarmed således detta språkljud bortfaller ur vårt
ljudförråd, medan dess tonande motsvarighet — ð-ljudet —,
ännu en tid kvarlefver (nu och framgent alltid skrifvet
dh). Denna öfvergång bevisas af en mängd skrifningar, i
hvilka t och th äro utbytta mot hvarandra, hvilket
förutsätter, att dessa båda språkljud nu måste sammanfallit till
ett, och detta kan då uppenbarligen ej vara något annat än
t, eftersom p i nsv. faktiskt motsvaras af t. Så till ex. ting
(isl. þing), thro, (= isl. trú), tiggia (= isl. þiggia) etc. Vi
antaga således på fullgoda grunder, att under 1400-talet, i
vissa trakter kanske redan förut, þ-ljudet försvunnit ur vårt
språk.

Från detta tidehvarf förskrifver sig äfven den under vissa


[1] Det fanns i fsv. tid äfven förbindelsen lång vokal + lång konsonant,
till ex. atta (= isl. átta) > nsv. åtta. Äfven denna kvantitetsförbindelse
är nu i allmänhet förlorad, och vi ega den kvar endast i kända, tydliga
sammansättningar, där första ledet slutar och det andra börjar på samma
konsonant, såsom till ex. vallag, takkant, slippulver, loggolf, strofform,
telefonnummer, kostymmagasin, hårrörskraft, uttala, meddela, issörja
etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/madermal/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free