Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forntidsminnen vara värda att vördas och aktas. Just det att de
ej kunna inpassas och magasineras i vår språklåda, att de
likasom stå bortom och bakom vår språkkänslas räckvidd,
förlänar dem ett skimmer af ouppnådd storhet, som höjer
dem öfver det hvardagliga umgängesspråkets platta hvardaglighet.
Det är ju — rent logiskt och objektivt sedt — fullkomligt
idiotiskt att tala om en språklig hädelse, ty det sätt,
hvarpå ett ord är bildadt eller formadt, måste uppenbarligen
vara i religiöst hänseende absolut likgiltigt, och likväl torde
vi litet hvar — alldeles oafsedt om vi äro de mest kalla
fritänkare eller de mest trosvarma kristna — tycka, att det
nästan låter som en hädelse, om vi omskrifva Jesu förtviflade
utrop: »Min gud, min gud, hvi hafver du öfvergifvit
mig!» med det fullständigt korrekt nysvenska: »Min gud,
min gud, hvarför har du öfvergett mig!» Ändringenär ju,
som vi se, synnerligen obetydlig och ändå kännes det, som
om man till ex. med pietetslösa händer hade nedrifvit en
forntida klosterkyrka och på den plats, där den stod,
uppbyggt en nutida arbetarekasärn eller något dylikt. Vi hafva
härmed blott velat antyda, hvilket estetiskt värde dessa
arkaismer allt fortfarande ega och att man må väl betänka sig,
innan man af ’modärn restaurationslusta’ förgriper sig mot
dessa fornformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>