Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det stora i denna tanke dock någon gång framskymtade
för en och annan af de danskvänlige ’förrädarna’, som man
brukar kalla dem. Så säges det, att Gustaf Trolle år 1520
skulle hafva yttrat följande tänkvärda ord: »Dessa nordiska
riken voro liksom af naturen ämnade att lefva under ett
hufvud. Samma språk och samma seder visade, att de
tillhörde samma stam. Folken i de tre rikena voro genom
släktskap och giftermål med hvarandra så invecklade och
sammanbundna, att äfven själfva blodsbandet fordrade deras
förening, och de skulle af hela Europa blifva fruktade, så
länge de voro i en kropp.» Och kanske var det samma nya
syn på saken, som slutligen omvände den gamle dansk-hataren
Heming Gadh. Man kunde måhända redan på denna
tid på samma gång vara en varm unionsvän och en varm
fosterlandsvän. Men om också tanken på ett förenadt
Norden, såsom främjande alla de tre nordiska brödrafolkens väl,
tycks ha föresväfvat en och annan på denna tid, så blef
dock förverkligandet häraf en fullkomlig omöjlighet, sedan
Kristiern II i sin vackra sträfvan att förbättra allmogens
ställning sökte med bödelsyxan tillintetgöra prelaternas och
stormännens makt. Och det var ej honom, utan hans långt
större motståndare, Gustaf Vasa, som det var förunnadt, att
i vårt land krossa kyrkans öfvervälde och — åtminstone så
länge han lefde — hålla adeln i tygeln. Man har ofta
klandrat ’gamle kung Gösta’ för att han tilldelade sina yngre
söner särskilda hertigdömen och därmed gaf anledning till
en ny brödrafäjd. Men kanske såg han djupare in i
framtiden än hans eftervärld. Enligt ett yttrande, som Göran
Persson lär ha fällt, åsyftade han härmed att under alla
eventualiteter tillförsäkra sin ätt kronan, och de stores
under den närmaste tiden allt mer växande själfrådighet och
själfsvåld torde väl ock visa, huru välbetänkt detta
försiktighetsmått var. Det är nämligen under senare hälften af
1500-talet, som Unionstidens stormansvälde och laglöshet
börjar återuppstå ur sin graf. De höge herrarna varda på
nytt konungar, hvar i sin landsända, som hertig Karl
klagar. Och om denne, Gustaf Vasas störste son, ej egt den
makt och myndighet, hans fader tilldelat honom, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
