Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest konsekvente representant i vårt land är den mot
slutet af detta århundrade lefvande Abrahamus Angermannus,
hvars lika trosvarma som ofördragsamma fanatism uppdrifves
till sin spets af den under Johan III begynnande katolska
reaktionen. När man läser denna tids teologiska skrifter,
när man ser, huru bildningens främste målsmän konsumera
en enorm tankekraft på de för själfva det verkligt religiösa
troslifvet mest likgiltiga och mest hårfina teoretiska
stridsfrågor, och när man hör, huru dessa nya lutherska
skolastici med en i sanning beundransvärd uppfinningsförmåga
öfverösa hvarandra med de gröfsta skällsord — i detta fall
var den nyssnämnde Angermannus en fulländad virtuos —,
då förvånas man ej så mycket öfver, att den känslige och i
det hela vekt anlagde Johan III sökte åvägabringa ett slags
försoning mellan katoliker och protestanter, men som alla
svaga naturer tog han ut steget blott till hälften och detta
hans förmedlingsförsök kom det ortodoxa hatet blott att
uppflamma än högre. Den andliga lifsluften var på denna tid
öfvermättad med teologi, och teologiska spörsmål voro tidens
mest brännande frågor. Lärda magistrar diskuterade väldeliga
vid ölstånkan öfver till ex. den s. k. likvorist-striden,
d. v. s. huruvida man borde undvara Altarets sakrament,
när intet vin fanns att tillgå, eller icke, eftersom importen
af denna för detta sakraments rätta begående enligt mångas
åsikt oumbärliga nödvändighetsvara försvårades genom
kriget med Danmark. Så utmynnar mot slutet af detta sekel
Reformationen i en torr ordstrid om de intigaste och
obetydligaste frågor. Och det länder den store Karl IX till
evärdlig ära, att han, ehuru själf tillgifven Kalvinismen,
visar en för denna tid lika upphöjd som fördomsfri
tolerans.
Men detta är blott ena sidan af detta århundrades
Janusansikte. Efter Gustaf Vasas död drog den praktlystna,
egentligen religiöst indifferenta, sensuella Renässansen in i vårt
land. Under den lika grymme som sinlige, fast måhända
ej heller fullt tillräknelige Erik XIV visar den sig väl
hufvudsakligen blott i lastfulla orgier och glänsande fester, men
under Johan III — hans vekare och mera ädelt anlagde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
