- Project Runeberg -  Grunddragen af modersmålets historia /
166

(1898) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mycket svårt är att närmare angifva tiden för öfvergången
af förbindelserna rt, rd, rs, rn, rl till s. k.
supra-dentala eller apiko-alveolara t, d, s, n, l, d. v. s. dessa
språkljud uttalade med tungan mot tandlådornas bakre sida på det
förstummade r’ets artikulationsläge. Jämför till ex. det
högsvenska uttalet af bort (af böra) och bot, bord och bod, gärs och
gäss, torn och ton, Karl och kal etc. Sporadiskt spåras också
denna ljudöfvergång redan under Medeltiden, men först
under detta tidsskede eller i början af det följande torde den
kunna anses vara fullt genomförd.[1]

Det under runtiden stundom inskjutua b i förbindelserna
ml och mr börjar under denna period allt mer
försvinna. Så öfvergår nu plur. himblar till himlar, kompar.
sämbre till sämre etc. och endast i en eller annan stelnad
arkaism såsom ’Fader vår som äst i himblom’ får man
ännu höra detta inskott.[2]

Likaså insköts i fornspråket också ibland ett p i
förbindelserna mt och mn, såsom till ex. grympt, nampn etc.
Äfven detta inskott försvinner under denna period.[3]

Det under föregående tidehvarf efter vokal ostadiga
slutljudande r (< urn. R < urg. z < ie. s) är nu åter i
allmänhet ’insatt’ på sin rätta plats såsom till ex. pres. ind.
sing. kallar, N. A. Pl. F. vakar, tidher, gator, N. A. Pl. M.
daghar, rätter, båghar.[4] I några fall har det ej ’återkommit’
såsom i N. A. Pl. af substantiv af typen domare (< fsv.


[1] Dialektiskt har > rd öfvergått till s. k. tjockt l såsom gärde
> gäle, gärd > gäl etc. I vårt riksspråk ha vi några reflexer af denna
ljudöfvergång, såsom till ex. hin håle (= den hårde, se ofvan sid. 122.),
storvulen, karlavulen (= vurden = vorden, part. pret. af varda), ’tvi
vale!’ (= varde, pres. konj. af varda), utböling (= utbörding).
[2] Vi anmärka i förbigående, att detta inskott af b visar sig äfven i
andra språk. Så till ex. fr. combler < lat. cumulare, fr. nombre < lat.
numerus, gr. βλώσκω — μολοῦμαι — μέμβλωκα — ἔμολον, ἡμέρα och
μεσεμβρία etc. etc.
[3] Samma inskott af p se vi ock till ex. i fr. dompter < lat.
domitare, i lat. emo — emi — emptum — emere etc.
[4] I A. Pl. M. inträngde, såsom vi ofvan nämnt, detta r stundom
under den medelsvenska tiden. I denna kasus är det således,
språkhistoriskt sedt, ej berättigadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:19:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/madermal/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free