Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det s. k. supinum på -t. Dessa båda verbformer
hade förut skrifvits och uttalats lika, hvilket också måste
ha varit fallet, då detta vårt supinum intet annat är än
ett stelnadt part. pret. neutr., som förlorat sin passiva, men
bibehållit sin preteritala betydelse. Det är således från denna
tid — närmare angifvet senare hälften af 1700-talet — som
skillnaden i skriften mellan till ex. kalladt och kallat, sagdt
och sagt, trodt och trott varder mera allmänt iakttagen och
fordrad. Det torde vara öfverflödigt att framhålla, att det
uppenbarligen faller utom syftet med detta lilla arbete att
ingå på den nu brännande ortografiska stridsfrågan om dt
och t, och vi behöfva det ej heller, ty vi kunna godt nöja
oss med att — strängt hållande oss till vårt ämne —
endast konstatera det obestridbara historiska faktum, att ända
till senare hälften af 1700-talet voro vi lika oskyldigt
okunniga om denna oumbärliga skillnad som våra frändfolk —
danskar, isländare, tyskar och engelsmän — ännu äro, och
att vi till dess hade lika liten olägenhet af denna vår djupa
okunnighet och ’bristande bildning’ som dessa, väl icke så
synnerligen obildade forntida och nutida kulturfolk än i
dag. Då emellertid, som vi ofvan sagt, väl intet finnes, som
är alldeles blottadt på rim och reson, vore det mycket
orätt att bestrida, att det ej förefinnes en logisk differens
mellan part. pret. neutr. och sup., hvilken äfven visar sig däri,
att vi i allmänhet, sedan några sekel tillbaka äfven i det
oreflekterade umgängesspråket, skilja mellan slaget och slagit etc.
Vi ha rörande vårt språks förändringar under denna period
blott att tillägga, att i slutet af förra och i början af
detta sekel var gen. dess mycket vanlig i stället för hans eller
hennes, att deras ofta brukades i stället för sin, att i fem.
plur. vi ofta få se ett e, där vi nu fordra ett a, såsom
källorne, systrarne (detta stundom än i dag) och att numera
nästan obrukliga ord och bildningar som till ex. läta (= låta),
läna (= låna), pronominet den som bestämda artikeln
framför substantiv (»Far ej öfver isen den drottning sad’», i
Tegnérs Frithiofs Saga) etc. etc, stundom möta oss så sent
som i förra hälften af detta århundrade.
Mycket mera vore visserligen att tillägga och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
