Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Världen är icke mer en obruten harmoni, en sedlig
enhet. Hon är för alltid splittrad i tvenne kämpande
riken: det godas och det ondas.
Guds beslut att så skulle vara och hans förutseende
af följderna förkunnades genom en omgestaltning inom
själfva världsbyggnaden. I den förut fridfulla jordens
innandömen öppnade plötsligt ett helvete sina käftar och
fylldes med en eld, som bränner allt, men förtär intet.
Stridens valplats är hela skapelsen med undantag af
empyréen, i hvilken rena värld intet ondt kan intränga.
Lucifer, upprätthållande sitt anspråk på dess härskarestol,
har i allt sökt inrätta sig som Gud själf, härmar
denne i allt. De fallne seraferna, keruberna och tronerna
utgöra hans hofstat och krigsråd. Den mellersta hierarkiens
förrädiska intelligenser ströfva, förvandlade till demoner,
ännu gärna bland samma stjärnbilder och planeter,
som fordom voro åt deras vård anförtrodda, och kämpa
med de goda änglar, som nu styra himlarnes rörelse.
Andra demoner sväfva genom luftkretsen, görande storm,
åskväder, hagel, snö, torka och hemska järtecken (hvarför
det ock heter, att djäfvulen är en furste, som makt
hafver i vädret). Åter andra uppfylla jorden: dess haf,
sjöar, floder och källor; dess berg, skogar, lundar och
ängar. De genomtränga elementerna, de äro öfverallt.
Människan, hufvudföremålet för striden, är i en sorglig
belägenhet. De lekamliga mödor och lidanden, hvilka
jorden, sedan hon blef förbannad, hopar på den väg,
som släktena, alla i Adam syndbefläckade, hafva att vandra,
äro intet mot de faror, som på alla sidor omgifva
och hota deras själar. Och huru afvända dessa faror? Väl
äger enhvar från födelsens stund en skyddsängel, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
