Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflägset fjärran; de bundo icke ens skaldens fantasi, då
han med dem sysselsatte sig, än mindre mängdens tro,
allraminst tänkarens forskning. Företeelserna, framställande
ett ostördt sammanhang, inbjödo till betraktelser
åt hvilka man kunde ägna sig desto ifrigare, som ingen
förmenade sig hafva till skänks erhållit ett redan fullfärdigt
system af uppenbarad sanning, och desto friare, som
ingen myndighet nödgade den enskilde välja mellan ett
dylikt system och helvetet. På förståndets förmåga att
intränga i tingens väsende tviflade man i allmänhet icke,
emedan ett syndafall, som skulle upphäft denna förmåga,
ej kommit till grekens kunskap. Hvad vetandet beträffar,
stod man således på den inre myndighetens ståndpunkt.
Så ock i afseende på sedligheten. Man var öfvertygad,
att de drifter, som befrämja samlefnadens lycka, vore
goda; att de, som icke motverkade henne, vore åtminstone
berättigade, och man njöt med måtta naturens håfvor
utan aning att gifvarinnan vore förbannad. Det ideal
af vis, som man för sig uppställde, var fotadt på egen
inre erfarenhet, antingen det nu bar Epikuri glada eller
Zenos stränga eller Epikteti försakande och milda drag,
och då man bemödade sig att i lefnaden förverkliga
det, utgick man alltid från förutsättningen, att detta vore
möjligt genom att med daglig öfning stärka viljan. Grekens
sträfvande till dygd och renhet bar prägeln af ett
gymniskt spel till de andliga musklernas stärkande. Det
låg samma kraft och själfförtroende i dessa öfningar som
i palestrans. Suckan och ångest voro för denna art af
bättringsarbete främmande. Alldeles fruktlöst var det
fördenskull icke. Den gamla satsen, att Gud hjälper
den, som vill hjälpa sig själf, synes kunna tillämpas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
