Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bägge idéströmmarnes böljor blandas delvis med hvarandra.
I Alexandrias såsom i Pergamus’ bibliotek
sammanflöda österns och västerns litteraturer; i dess
studiesalar mötas österns och västerns vise; i dess
lärosystemer sammansmälta Zoroaster och Plato, fantasi och
spekulation, magi och rationalism på underbaraste sätt.
Alexanders seger var krigarens, ej lärjungens af den
nyktre Aristoteles. Den judisk-alexandrinska filosofien
blomstrar upp, och gnosticismen, denne vidunderlige
bastard af specifikt skilda världsåskådningar, är redan aflad,
då i Palestina kristendomen uppstår, med sig införlifvar
judendomens ur Zoroaster-läran flutna dualism och går
ut att med trons vapen öfvervinna världen.
Under tiden har Rom utbredt och befästat sitt
världsvälde. Nationaliteterna hafva blandats med hvarandra;
deras gudar inflyttats i samma Pantheon; deras
idéer korsats. Världsväldet har, för att hålla sig uppe,
måst centralisera sig i despotism af österländsk art, de
fria statsformerna hafva fallit, filosofisk skepticism och
eudemonism inom de bildade klasserna upphäft de ärfda
religiösa föreställningarne. Allt detta, jämte dess bihang
af sedefördärf och materiel nöd, har bearbetat västerlandets
jord för emottagande af den nya religionens utsäde. Tomheten
och eländet låta motsatsen mellan ideal och verklighet, mellan
godt och ondt tydligare framstå äfven för de monistiska folken.
Dualismen, sålunda förberedd i tänkesättet och känslan, utbreder
sig i kristlig form med oemotståndhig styrka öfver de romerska
provinserna. De fattiges och förtrycktes oräkneliga massor
hängifva sig åt »barbarernas och österns filosofi»
(såsom en grekisk tänkare kallade kristendomen), emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
