Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledande blick på medeltidens världsåskådning och dennas historiska uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkommet, äfven i tiden förgå; hon slutar med den
äfven i nya testamentets skrifter framskimrande läran om
»all tings återställelse» (############ ######) och
nedsätter således det onda till något blott fenomenellt. I den
kristna kyrkoläran däremot, sådan hon genom den manikeiske
Augustinus’ inflytande rotfästes, blir det onda, ehuru
i tiden uppkommet, förevigadt. Denna skiljaktighet är
af stor praktisk betydelse och förklarar, att dualismen ej
bar samma förskräckliga frukter i sitt österländska hemland
som i västerlandet. Den skärande kontrast, hvarmed medeltidens
divina commedia slutar – de ur helvetet uppstigande eviga veropen
och förbannelserna, som skola förhöja de frälstes lycksalighet –
är så upprörande, att den ej kunde med tänkesätt och känslor
införlifvas utan att förvilda dem. Medlidandet, välviljan, kärleken,
dessa krafter, i hvilka människan annars förnimmer ett
samband med det gudomliga, förlora denna sin betydelse,
beröfvas det evigas insegel, när de icke återfinnas hos
hennes gud annorledes än inskränkta eller rättare upphäfda genom
en egenskap, som den fromme vill tvinga sig benämna rättvisa, men
som en obetvinglig röst ur det innersta af hans själ kallar grymhet.
Därtill kommer en annan viktig omständighet. Ormuzd-tjänaren är lika
litet som den jord han trampar djäfvulens rättmätiga
egendom; han omgifves visserligen på alla sidor af
Ahrimans och demonernas försåt, men detta emedan han
redan här nere är kallad och med kraft utrustad till att
vara det godas stridsman. Det är såsom sådan han är
ställd uti stridens vimmel. Kraften till det goda, en
gång honom gifven och genom bönen städse förnyad, är
därmed tillika hans egen: han brukar henne utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
