Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kyrkans magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaruti hon ställts till människans timliga och eviga
räddning, timliga och eviga fördärf – blir magien
allhärskarinna öfver folkens känslo- och fantasilif.
Vår öfverblick af medeltidens magi må börja med
en skildring af den himmelska och privilegierade magien,
det vill säga den kyrkliga, för att därefter öfvergå till
den illa anskrifna lärda magien (astrologien, alkemien,
besvärjningskonsten) och den förföljda folkmagien (i
hvilken kyrkan såg den egentligen diaboliska) och sluta med
en framställning af den förfärliga katastrof, som framkallades
af kampen mellan dessa. Det är icke skildrarens skuld, om
läsaren i den kyrkliga magien skall finna en karikatyr af
det heliga, en karikatyr, i hvilken det komiska öfverväges
af det vidriga. Ju mer objektiv framställningen vill vara,
desto obehagligare blir bilden. Vi skola därför fatta oss kort.
-
Lik en omtänksam moder vårdar sig kyrkan om
människan och omgifver henne från vaggan till grafven
med sina magiska skyddsmedel. Kort efter barnets
födelse måste prästen vara redo att begjuta det med
vatten, som genom bön och besvärjelse renats från de
äfven i detta element huserande demonerna, ty den späda
varelsen, i synd aflad och af naturen Lucifers egendom,
skulle utan dopets nådegåfva vara för evigt förlorad för
himmelen, för evigt hemfallen åt helvetets kval[1]. Mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
