Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Renässanstidens magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rökelsen utbredde ett genomskinligt for öfver cellen.
Här och där förtätade den sig till besynnerliga gestalter:
än mänskliga, än fantastiska djurskepnader, som stego
upp mot hvalfvet och åter sänkte sig.
Det måtte ha legat något narkotiskt i rökmolnen.
Jag betraktade dem i ett nästan halfdrömmande tillstånd,
medan mina läppar ohörbart hviskade de anbefallda bönerna.
Jag väcktes ur detta tillstånd af besvärjelsens första
ord. Det slog ned som en blixt i min själ och
väckte mig till fullt medvetande af min ställning och
stundens betydelse. Blodet i mina ådror var som
förvandladt till is.
Magiern stod framför mig, hög, rak och befallande.
Han hade upptagit besvärjelseboken och läste med dof
röst den första citationen, som börjar med ett långt
formulär, åkallande de olika mystiska Gudsnamnen.
Det är mig omöjligt att återgifva denna citation.
Det högsta och det lägsta, det gudomliga och det
helvetiska, det för hvars helighet vi känna outsäglig
vördnad, och det för hvars gudlöshet vi förnimma den
djupaste fasa, voro här förenade i de högtidligaste och
förfärligaste ord, som människotunga någonsin framstammat.
Jag började först nu få en aning om ordets makt.
Ännu var icke demonens namn uttaladt. Ju mer det
ögonblicket nalkades, så mycket djupare vardt magierns
röst. Nu kom kallelseformeln och nu ... ljöd namnet
Tekfael.
Det var, som om ett tusenfaldigt, men hviskande
eko från hvalfvet, från alla hörn af rummet, från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
