Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Folkets magi och kyrkans kamp emot henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa och Asien, det åter började göra sig gällande
och slutligen firade sin triumf i den dualistiska
religionsform, som under namn af kristendom tog
västerlandet i besittning.
I en föregående artikel har i några drag tecknats
den kamp, som den orientaliska andan på sitt tåg genom
Europa hade att bestå först med den helleniska hedendomen,
därefter med den kristnade hellenism, som ingått
i själfva kyrkan. När kristendomen sedermera utbredde
sig bland germaner och slaver, uppstod en ny attraktions-
och repulsionsprocess mellan honom och de barbariska
naturreligionerna, hvilkas elementer han delvis med sig
försmälte, delvis tillbakastötte. Gudarne förvandlades till
djäflar, men deras attributer och fester öfverflyttades på
helgon. Påfven Gregorius den store förordnade, att de
hedniska festerna skulle blott småningom förvandlas till
kristna, och att man i många stycken måste efterapa
dem[1]. På Bonifacius tid funnos i Tyskland kristna
präster, som samtidigt offrade åt Tor och döpte i Jesu
namn. Ett väsentligt inflytande på kristendomens snabba
utbredning hade Gregorius maxim, att man ej får vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
