- Project Runeberg -  Medeltidens magi /
104

(1902) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Middle Ages
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Folkets magi och kyrkans kamp emot henne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

noga i valet af proselyter, emedan man måste hoppas på
kommande bättre släkten. Man behöfde blott primsignas
för att erhålla rättighet att bevista gudstjänsten och
blifva begrafven inom kyrkogårdsmuren. Skänker till
kyrkan, vallfärder, gissling, upprepande af latinska
bönformulärer öppnade för proselyten det kristna
himmelrikets portar lättare än dygd och tapperhet för hedningen
öppnat Valhalls. För öfrigt kunde hedningen med
bibehållande af hela sin föreställningskrets ingå i kyrkans
gemenskap. Kyrkan förnekade icke utan bekräftade den
verkliga tillvaron af allt, som varit föremål för hans tro,
men hon behandlade dessa föremål i enlighet med sitt
dualistiska schema och än upphöjde dem till något heligt,
än nedsatte dem till något diaboliskt. Så t. ex.
förvandlade hon de elementar-andar, på hvilka kelter och
germaner trodde, från goda eller sedligt likgiltiga
naturväsen till fallna änglar, afundsamma på människan för
hennes arfslott i himmelriket, och hade det förut stått
en tänkande hedning fritt att antaga eller förkasta
tillvaron af sådana väsen, blef det för honom såsom
proselyt en salighetssak att tro på densamma. Det fanns
ingen vidskeplig föreställning nog rä att icke erhålla
kyrklig hallstämpel; ja, ju råare den var, med desto större
begärlighet syntes man tillägna sig den. Till och med en
så odlad ande som Augustinus, den förnämste kyrkofadern
och skriftställaren på sin tid, förklarade det vara
»oförskämdt» att betvifla tillvaron af fauner, sylvaner
och andra demoniska väsen, som lura efter kvinnor,
hafva umgänge och föda barn med dem
[1]. Så lades


[1] Creberrima fama est multique se expertos vel ab eis qui
experti essent, de quorum fide dubitandum non est, audisse confirmant,
silvanos et faunos, quos incubos vocant, improbos sæpe exstitisse
mulierihus et esrum appetisse ac peregisse concubitum, et quosdam
dæmones, quos Dusios Galli nuncupant, hanc assidue immunditiam et
tentare et efficere plures talEsque asseverant, ut hoc negare impudentiæ videatur.» (De civitate Dei, 1. XV, c. 23).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:36:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/magi/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free