Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Folkets magi och kyrkans kamp emot henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som söker örten må veta, att hon nedantill är
människoformad och ofvantill har breda blad och gula
blommor. Då hon ryckes upp ur jorden, suckar,
skriker och jämrar hon sig så förskräckligt, att den som
hör det måste dö. För att komma i besittning af henne
skall man gå ut en fredag före soluppgången, sedan man
förut väl tillstoppat öronen med bomull, vax eller beck,
samt medhafva en svart hund, på hvilken ej finnes ett
hvitt hårstrå. Man gör tre kors öfver mandragoran och
uppgräfver jorden rundtomkring, så att hon blott med
de fina rottrådarne hänger fast vid marken. Därefter
förenar man henne medelst ett snöre med hundens svans,
visar denne ett bröd och springer. Hunden, lysten efter
brödet, rycker till, men nedfaller död, träffad af
mandragorans rysliga skri. Nu tager man henne hem,
rentvättar henne med rödt vin, invecklar henne i rödt och
hvitt siden, lägger henne i ett skrin, förnyar tvättningen
hvarje fredag och pådrager henne då en hvit skjorta.
Mandragoran uppenbarar allt förborgadt och tillkommande
och förvärfvar ägaren alla människors vänskap. Ett
silfvermynt, som lägges hos henne om kvällen, är om
morgonen fördubbladt. Dock får myntet ej vara alltför
stort. Den som köper mandragoran och icke åter säljer
henne, hos honom förblifver hon, han må kasta henne
hvart han vill. Den som behåller henne till sin död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
