Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Folkets magi och kyrkans kamp emot henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till bålet. Men inga skräckmedel voro i stånd att utrota
folkmagien, sålänge själfve förföljarne trodde på dess
kraft och förde striden endast för en helgad vidskepelse
mot en bannlyst sådan. Kampen mot vidskepelsen,
kyrkans så väl som folkets, var förbehållen en annan
tid och en annan världsåskådning.
Ett slags föreningslänk mellan den lärda magien och
folkmagien utgjordes af de s. k. vandrande skolasterna
(scholastici vagantes, s cholares erratici), afsigkomna och
äfventyrliga studenter, präster och munkar, som i de
flesta europeiska länder, särdeles Tyskland, kringströko,
ofta i skaror, på landsbygden, utgåfvo sig för skattgräfvare,
sålde »spiritus familiares», amuletter, kärleksdrycker
och lifselixirer, frambesvuro andar, spådde ur stjärnorna,
samt botade sjukdomar hos folk och fä. Dessa äfventyrare
sammanslöto sig till ett ordentligt skrå och hade,
likasom andra vandrande yrkesmän, sina härbärgen och
hospitaler i städerna. De voro fruktansvärda konkurrenter
till klostrens häxpatres, blefvo af kyrkan flere gånger
bannlysta och synas hafva i det närmaste försvunnit, då
häxeriprocesserna på allvar började. Vid en sådan äfventyrares
personlighet är det som Faustsagan anknutit sig. I denna
afspeglas de tankar, som folket hyste om de lärde magiernas förmåga[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
