Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jehovahtjänsten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I berättelsen om Jakobs strid med »en man» om
natten före mötet med Esau (Gen. 32) framlyser ännu
den ursprungliga föreställningen, att det var med
solguden han kämpade, hvilken här tänkes såsom om dagen
oskiljaktig från solen, men om natten, efter slutadt värf,
uppträdande på jorden i människogestalt. Brottningen
räcker intill daggryningen, då mannen säger: »släpp mig,
ty morgonrodnaden inbryter». Tiden nalkas nämligen, då
han måste återtaga sin kosmiska verksamhet, och om han
hindras, skulle solens uppstigande blifva fördröjdt. Men
först sedan guden upptäckt hvem han är, gifvit Jakob
namnet Israel och sin välsignelse, släpper honom denne,
hvarefter han försvinner. »Och», tillägges det, »när
Jakob hade Pnuel bakom sig, gick solen upp». Fenicierna
hafva en liknande sägen om Herakles. Äfven Herakles
blir, såsom Jakob, haltande efter en nattlig strid med en
gud, och äfven han bär namnet Israel. I folktraditionen,
ur hvilken hufvuddragen till patriarkernas historia äro
hämtade, synes en gammalsemitisk myt här hafva sammansmält
med historien om stamfadern Jakob.
Men gamla testamentet innehåller tydligare och säkrare
spår af en jehovistisk soldyrkan än det ofvan anförda.
Förbrytare mot eller fiender till förbundsguden
blefvo ofta upphängda på pålar eller träd »inför solen».
Förbundsguden befaller vid ett tillfälle Moses: »tag alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
