Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jehovahtjänsten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förnämsta »höjderna» eller offerplatserna i
Palestina voro Gibeon, Bethel, Dan, Gilgal, Beerseba, Hebron,
Rama, Mizpa och Silo. Vid dem knöto sig folkets
dyrbaraste historiska och religiösa minnen
<footnote>Om de fyra förstnämnda har ofvanför talats. Rörande
Gilgal bör tilläggas, att enligt sägnen hade Josua där omskurit
allt folket, Jos. 5: 8, 9, och att Israels förste konung valdes på
en folkförsamling därstädes. Annars var Mizpa den ort, där under
Domaretiden och Sauls regering folkförsamlingarne vanligen höllos;
dessa voro alltid förenade med offerhögtidligheter. Beerseba ägde
en helig lund, som Abraham sades hafva planterat, Gen. 21: 33,
samt altaren, byggda af Isaak och Jakob, sedan Jehovah där
uppenbarat sig för dem, Gen. 25: 24; 46: 1. I Hebron hade
Abraham uppfört ett altar, och i den där belägna Marores lund
hade Jehovah intagit en måltid hos patriarken, Gen. 13: 18.
Rama var Samuels födelseort; han gjorde där ett altar och
inrättade en profetskola. I Silo stod uppenbarelsens tält från Josuas
till Samuels tid.</footntoe>.
Däremot var Jerusalem ännu i Davids första regeringstid en kanaanitisk
stad; platsen, på hvilken dess tempel byggdes, var inköpt
från en af dess jebusitiska invånare, helgedomen själf
med dess prästerskap inrättad efter utländskt mönster och
gudstjänsten förenad med en prakt, som stod i skarpaste
motsats till de enkla nationella former, hvilka iakttogos
å »höjderna». Sedan prästerna och hierodulerna i
Jerusalem hunnit organisera sig i slutna kaster, i likhet med
deras feniciska och babyloniska ståndsbröder, uppträdde
de med samma anspråk som dessa – anspråk som måste
förekommit hebreiska folket oerhörda. De fordrade en
fullständig centralisation af offertjänsten och ansågo sig
för de ende berättigade att sköta densamma. Härmed
var inom gammal-jehovismens sköte den långvariga och
förbittrade striden mellan centralgudstjänsten och
»höjderna» öppnad. Folket kunde med desto större sken af
sanning se i centralisationen endast en härmning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
