Medeltidens magi / Utgifvarens tillägg (1902) Author: Viktor Rydberg - Tema: Middle Ages Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Utgifvarens tillägg och anmärkningar. [1]

Medeltidens magi offentliggjordes först i Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning 1864, utgitven af C. S. Warburg, och meddelades denna tidskrifts mars-, april-, augusti- och oktober-häften.

Arbetet utkom i bokform 1865 å L. J. Hiertas förlag.

Rydberg tillärnade på 1880-talet en ny omarbetad upplaga af denna länge ur bokhandeln utgångna skrift, hvilken han då hade för afsikt att inarbeta sin mytologiska studie Astrologien och Merlin. Af denna omarbetning föreligger dock endast det tredje kapitlet Renässansens magi (förut »Den lärda magien»), hvilken Rydberg, med några af utrymmet betingade uteslutningar, offentliggjorde i Från Småland 1893. Utgifvaren har, såsom vid detta kapitel är anmärkt, ansett sig böra inflicka denna omarbetning af tredje kapitlet i den eljest oförändradt omtryckta boken.

Medeltidens magi finnes öfversatt på danska under titeln: Middelalderens Magi, Kjøbenhavn 1873, och på

276

engelska af professor A. Hjalmar Edgren: Magic of the Middie Ages, New York 1879.

Jehovah-tjänsten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen meddelades i januarihäftet 1864 af ofvan nämnda »Svensk månadsskrift» samt utkom 1869 i andra upplagan hos Hjalmar Ewerlöf, Gefle.

Denna skrift framkallade i Svensk månadsskrift ett genmäle »sine ira et studio» af rabbinen, d:r M. Wolff, hvilket genmäle det ursprungligen var Rydbergs afsikt att tillika med andra mot honom riktade polemiska uppsatser bemöta. Denna afsikt kom emellertid icke direkt till utförande, hvaremot Rydberg besvarade närsläktade spörsmål i den anmälan, som han kort därefter meddelade i samma tidskrift af Dozys arbete »Die Israeliten zu Mekka», hvilken anmälan jag ansett lämpligt upptaga i samband med »Jehovah-tjänsten», icke minst för att gifva en antydan om sambandet mellan Rydbergs forskning å religionshistoriens områden och den samtidigt pågående, därmed besläktade utländska rörelsen.

Urpatriarkernas släkttafla i Genesis och tideräkningen hos de sjuttio uttolkarne meddelades först såsom föredrag »om de kronologiska och astronomiska elementen i släktregistret i Genesis » i Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle vid dess sammanträde den 15 november 1869 samt intogs sedan

277

i detta samfunds Handlingar, Ny följd, X Bandet, Göteborg 1870.

I särtryck utgafs den 1873 å Alb. Bonniers förlag, Stockholm.

En engelsk tolkning föranstaltades af direktören British Museum, S. Birch, som äfven refererade arbetet »Society for Bibl. Archlæology».

Rörande tillkomsten af denna undersökning skrifver Rydberg i ett bref till S. A. Hedlund 1869, under den senares vistelse vid riksdagen: --

»Saken är nämligen den, att jag gjort en upptäckt; väl ingen af gagn för mänskligheten, gunås så visst, men alla fall en upptäckt, som inom en mindre krets af lärda herrar kan påräkna intresse, eftersom män, skarpsinnigare än jag, hafva förgäfves sökt lösa den gåta, hvars nyckel jag nu äger i min skriflåda. -- Det gäller -- skratta nu icke åt mig, du med lifvets praktiska bestyr sysslande man, utan beklaga hellre den, som förirrat sig in i sådana ofruktbara, molnhöljda, öde nejder och känner en lisa för sin själ i deras ensamhet och i de svårigheter, man har att trefva sig fram igenom dimmorna -- det gäller den gåta, som Genesis på ett af sina första blad framlägger för världen i sin förteckning på patriarkerna före »syndafloden» och deras lefnadsår. Ända ifrån Filos dagar intill våra har man grubblat öfver de där talen: »och Metusalah var 187 år och födde Lamech och lefde därefter 782 år» o. s. v., o. s. v. hela den långa serien. Hvad betyda dessa tal? Äro de godtyckligt hopsmorda? Det är det bekvämaste och vid första påseendet sannolikaste antagandet. Eller angifva de enskilda urfäders verkligen uppnådda lefnadsår? Det tro de

278

gammalortodoxa eller vilja tro, men för öfrigt ingen. Eller äro de astronomiska tal? Det har man länge gissat, utan att finna något skäl för sin gissning. Det är detta problem jag löst och löst det så, att du, under vissa af mig gifna förutsättningar och med vissa förkunskaper, behöfliga för Kongl. Vetenskapsakademiens almanackförfattare, skall, utan att ha sett på patriarktabellens sifferkolumner, kunna a priori uppkonstruera dem åtminstone det väsentliga.

Det var en natt, sedan jag skött min Stockholmspost och gått igenom ett bref från A. F. Ericson junior [2], som jag, promenerande med cigarren i mun, fick första uppslaget till min »upptäckt». Det var i visst hänseende en olycklig stund, ty sedan jag fått tag i trådändan, vågade jag icke släppa härfvan, innan jag redt ut den, och därtill fordrades många nätters arbete, och jag har också suttit åtskilliga nätter öfver mina räkningar ända till morgongryningen. Nu, Gud ske lof, kan jag lösslita mig från dem, ty härfvan är redd och därmed häxeriet, som hennes trollkonster utöfvade på mig, brutet. Hade jag icke under tiden haft den oangenäma känslan, att mina plikter mana mig att ägna tankarne odelade åt tidningsbestyren, skulle jag kallat dessa nätter lyckliga. Detta grubblande, under hvilket man glömmer sig själf och allt utom problemet man har för sig, denna strid med svårigheter, som den ena efter den andra resa sig i ens väg och synas fasta som Babylons murar men upplösas i dimma, när man fått tankarne riktigt klara -- är verkligen en njutning,

279

och det ligger en mystisk makt i den ordning, hvarmed siffror och formler utveckla sig under ens händer, när man är på rätta vägar. För att reda problemet var jag bland annat tvungen att för ett ögonblick återvända till min första kärlek -- astronomien -- och uppfriska mina till nio tiondelar förgätna kalendariska kunskaper från studenttiden -- mina gamla liaisoner med solen och månen.» -- -- -- --

KARL WARBURG.

[1] Till tredje upplagan 1896.

[2] Göteborgs Handelstidnings dåvarande London-korrespondent.