Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Α - ἀρχιερεύς ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
άρχιερεΰς
i de äldre tiderna, men i Maccabæernas tid sedan
Jonathan ur prestclassen Jojarib, till dess Herodes
den store tillät sig att uppdraga denna värdighet
åt lägre prester. I början efterträdde vanligen
sonen fadren, och hvar och en behöll sitt embete
så länge han lefde; då valdes ock blott en, men
sedermera blefvo flere valde på samma tid, ehuru
blott en var den egentlige och verkligen
förvaltade embetet (se ’Άννας), hvarföre i N. T. oftare
talas om dem i pluralis ss. Mt. 2: 4 al.; men
der, liks. på andra ställen, kallas väl så både de
som beklädt embetet och föreståndarne för de 24
prestclasserne. Talmudisterne tala ock om en
1. vicarius, men som icke egentl, fkmr hos de
helige författarne. — Om öfverstepresten drägt
se Exod. 28: 4 ff. 39: 22 ff. Hans
hufvudgöro-mål var att en gång hvarje år på den stora
försoningsdagen (C1 "Ί Ε 3 Π Di1 af "ISD betäcka, pih.
försona) gå in i det aldraheligaste och förrätta
den stora försoningen. Denna högtid firades
årligen på 10:de dagen i 7:de månaden (Tischri),
5 dagar före löfhyddohögtiden, ss. fastedag
(νηστεία Act. 27: 9) och ss. stor sabbat φΓΟΰ/’ Π3ίϋ’).
Öfverstepr. afklädde sig då sina präktiga kläder,
badade sig och påtog den hvita linneklädnaden;
dpå framställde han en ung tjur ss. syndoffer för
sig och sitt hus, och 2 bockar för folket. Öfver
de sednare, s. på offentlig bekostnad anskaffades,
kastade han lott, och den s. lotten träf-
J τ ; —
fade, bestämdes till offer. Nu offrade han först
tjuren, gick in i det aldraheligaste, anställde der
en rökning med kol från brännoffersaltaret, så att
locket på förbundsarken helt och hållet inhöljdes
i ett rökmoln och stänkte 7 ggr med fingren
synd-offersblodet mot detta lock. Derpå slagtades den
till offer bestämda bocken och med hans blod
förfors på samma sätt, som med tjurens. Vid
utgåendet ur det aldraheligaste beströk han
rökoffers-altarets horn med båda försoningsoffrens blod och
stänkte 7 ggr med blodet på altaret för att rena
det. Derefter blef den andra bocken, som lotten
^IKU^ (stam aflägsna — till Azazel =
άλε-ξίχαχος-, LXX öfversatta Genes. 16: 8. 10. 26
med τω άποπομπαίω, εις τήν άποπομπήν, εις
αφεσιν, hka alla 3 uttryck beteckna »till försoning»)
träffade, sedan öfverstepresten lagt händerna på
honom och bekänt alla folkets synder, af en
dertill utsedd person förd i öknen och der lössläppt.
άρχιερεύς 43
Andra påstå, att Azazel är en beteckning af
satan. — Bocken sändes i öknen till honom, att
han måtte erfara och veta, att han till följe af
Guds försonande nåd icke mer hade någon makt
öfver Israël. Härpå gick öfverstepr. i
helgedomen, badade sig der ännu en gång och tog på
sig sin vanliga drägt; sedan han åter trädt derur,
offrade han brännoffer för sig och folket och
uppbrände de feta styckena af syndoffret; köttet
uppbrändes framför staden. — Öfverstepr. kde i kraft
af sitt embete (derigenom att han rådfrågade Urim
och Thummim) i synn. i de äldre tiderna
förutsäga tillkommande ting Joh. 11: 49 ff. Urim och
Thummim Cfcni C "Hl K δήλωσις xai αλήθεια,
ljus 1. uppenbarelse och sanning; hvaruti dessa
egentl, bestått, är och förblifver väl alltid
dunkelt —■ emellertid anses den hypothésen hafva
mesta sannolikhet för sig, att de utgjort 2:ne små
orakelbilder, lika Teraphim, hgm uppenbarelse och
sanning personificerades och hka befunno sig i
bröstsköldens inre hvälfning. För öfrigt glänste
i den fyrkantiga bröstskölden hkn utgjorde
en väsendtlig del af öfversteprestens högtidsdrägt,
vid hvarandra 12 ädelstenar, uti hka, ss. en
förebild af det andliga Israël, de 12 Jacobs söners
namn voro inristade. Urim och Thummim utgjorde
ett heligt orakel, s. skulle på tillfrågan uppenbara
Jehovas vilja och gifva utslag i den theocratiska
statens angelägenheter. Efter Salomo
förstummades det nästan helt och hållet. —- Öfverstepresten
var hela prestadömets medelpunkt —- den egentl,
förmedlaren emellan Gud och folket; till den
ändan skulle han vara tagen bland folket, men
tilllika af Gud sjelf insatt i sitt embete. Såsom
tagen bland folket var han ock delaktig i dess
syndighet och svaghet, men just derföre måste han
först hembära ett offer för sin egen skuld, innan
han företog den öfverstepresterliga förrättningen;
då först inträdde han, väl medvetande af egna
brister, men tillika renad från all befläckelse ss.
en rätt öfversteprest i helgedomen. I allt detta var
han en förebild till Christus; ty Christus är vår
öfversteprest, för oss ingången i den himmelska
helgedomen, men först sedan han genomkämpat
alla den af synden anfäktade menniskonaturens
strider. Derföre måste han, liksom öfverstepresten
frambar ett offer för egna synder, i kampen med
sina förfärliga anfäktningar hembära Gudi offret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
